FÖRETAGSAMHET - NÄRLINGSLIV i HÄGGDÅNGER

Evert W. (Waldemar) Törnlund föddes år 1917 son till torparen och slaktaren Johan P. Törnlund. Han växte upp i By, Häggdånger och kom att bedriva sin livslånga yrkesverksamhet i sin hembygd. 

 Efter avslutad skolgång och värnplikt som följdes av 2:a världskrigets inställelse till beredskapstjänst, tog han anställning  som ”pinnpojke” och vägarbetare vid Statens arbetslöshets-kommission s k ”AK-arbeten” och på hemorten som drosk- och traktorchaufför

Under krigstiden vikarierande Evert som droskchaufför hos Hilding Bystedt i By.             

Han började sin yrkesbana genom att köra en liten jordbruks-traktor som han tillsammans med Johan P. hade köpt. Med denna traktor utförde han arbeten för bönder runt om i byarna. 

År 1943 startade Evert sin yrkesbana inom åkerinäringen. Han ansökte och fick av länsstyrelsen trafiktillstånd att bedriva yrkesmässig lastbilsrörelse. Trafiktillståndet Y 1149 övertog han efter ”Valle” Lindberg i Lindom.

Evert i unga dar	Hilding Bystedt

Under kriget och rådande kristider var det brist på mycket, bl a  många biltillbehör som däck, bensin, diesel, oljor m m. Bilarna  hade gengas som energikälla. Gengas är en brännbar gas som framställs genom att luft blåses genom en bädd av glödande kol, koks, ved eller torv. Gengas består huvudsakligen av koloxid och kväve. Hanteringen med att framställa gengas och koloxiden föranledde på denna tid många fall av ”gengasförgiftningar”. Dessa ”gengasaggregat” var antingen placerade direkt på fordonet eller på en liten vagn efter fordonet. Gengasen leddes från aggregatet till en gasblandare på motorns insugningsrör.

Under dessa krisår med liten tillgång av och stora svårigheter att kunna köpa koks och olja kompletterade Evert sin lastbilsrörelse med att bedriva vedaffärer. Han köpte ved från markägare i Häggdånger, Stigsjö och Viksjö tillkapade i olika längder som han i sin tur sålde till fastighets-ägare och hyresvärdar i Härnösand.  

År 1945 köpte Evert en beg. grå lastbil med reg.nr. Y 4426 av Staten - Kronan som gick under namnet ”Kronbilen”. Det var en Ford V8, årsmodell 1940. Med denna lastbil transporterades många vedlass.

Tipp till lastflaken saknades och introducerades senare som komplement och hjälpmedel. Vid denna tid lastades och lossades allt gods för hand.

I bland lejde Evert hjälplastare, fotograferad i Viksjö, där Everts yngre bror Valfrid kallad ”Valle” Törnlund tillsammans med Holger Ö? finns med. Även Valle startade sedermera åkerirörelse med bl a mjölk-, timmer- och grustransporter.

I bland lejde Evert hjälplastare, fotograferad i Viksjö, där Everts yngre bror Valfrid kallad ”Valle” Törnlund tillsammans med Holger Ö? finns med. Även Valle startade sedermera åkerirörelse med bl a mjölk-, timmer- och grustransporter. 

I augusti 1946 gifte Evert och Elsy sig. Det var då svårt att få tag på en bostad i Häggdånger. Tiden vid och efter 2:a världs-krigets slut var arbetstillgången ojämn varför Evert kompletterade sin åkerirörelse med en anställning som skolvaktmästare på Häggdångers skola. Evert o Elsy fick samtidigt hyra en bostad,1 RoK, på skolan. Anställningen innehöll arbetsuppgifter som bl a snöskottning, uppvärmning genom eldning i vedkaminer, städning m m. Tjänsten och bostaden behöll han till hösten 1951 då familjen flyttade till en lägenhet hos Melanders i Lindom.

Evert blev medlem i lokala Lastbilcentralen för Stigsjö/Viksjö som sedan slogs samman med Lastbilcentralen i Härnösand.

I denna ekonomiska förening kom Evert senare att inneha styrelseuppdrag.

Arbetstillgången ökade och han åtog sig allehanda förekommande transportuppdrag som schaktmassor, grus, jord, ved, timmer, koks, snöplogning, djur m m. 

Eftersom Everts pappa var slaktare och gjorde affärer med djur iordningställde han ett djurbur vilket medförde många delikata och strapatsrika transporter av kor, kvigor och hästar.

I september 1949 köpte Evert sin första dieseldrivna lastbil. En beg. gråmålad Scania-Vabis 4:a, årsmodell 1946 utrustad med flak och tipp. Reg.nr. Y 1234 

Detta var den första av tot. 5 st. Scania-Vabis lastbilar Evert kom att äga. Denna Scania 4:a var utrustad med extra höga strålkastare som kom till användning vid snöplogning

Garage hade han byggt i ett jordschakt med tak i kurva utefter allmänna landsvägen i By. Vid varje bilbyte blev garaget för trångt. Detta medförde att golvet fick sänkas och garage-portarna höjas. Där konstruerade han ett mindre vindkraftverk för laddning av bilbatterier som då inte höll dagens kvalitet.

Transporter av rundvirke till sulfit- och sulfatfabriker som Torsvik i Härnösand, Utansjö, Nensjö, Vivstavarv och Ortviken, var under många år vanligt förekommande. Lastning i s k timmer-bankar skedde med hjälplastare för hand. Man rullade timmer-stockarna på s k ”slanor” upp på flaket. 

År 1952 köpte Evert sin första fordonsmonterade lastkran av märket ”FIX”. Den blev med sitt mekaniska wirespel och lastbom till ett stort hjälpmedel även om översta delen av virkeslassen måste utföras för hand.

För att lagligt kunna transportera större timmerlass lät Evert utav en utrangerad lastbils bakvagn bygga 1-axlad släpvagn

Everts första nyinköpta lastbil var en gråmålad Scania-Vabis 135:a, årsmodell 1953, dieseldriven, utrustad med flak, tipp och dragkrok. Reg. nr. Y 1500   Denna lastbil kom att bli en av Everts favoriter. Den hade en  kraftigare rambyggnad och starkare motor 135 hkr än hans tidigare bilar. Vidare utrustade han den med en hydraulisk fordonsmonterad lastkran av märket HIAB. Med detta ekipage transporterades många timmer- och gruslass.

Arbetstillgången var under 1950 - 60-talet god. Vattenkraften byggdes ut, järnvägen och landsvägarna var föremål för en genomgripande översyn dvs. nyanläggning alt. renovering.

Evert hade köruppdrag vid byggandet av Bergeforsens kraft-station, banverkets ombyggnad av järnvägen söder om Härnösand och nyanläggning och reparation av Riks 13:on

nuv. E 4.

Evert bidrog till att grustäkter exploaterades i Häggdånger vilket medförde att markägare i byarna Lindomsböle och Torrom fick sälja sand och grus.

Evert ansåg sig, som verksam åkare på landsbygden, ha ett stort behov och stor nytta av att ha lastkran monterad på sina lastbilar. Fordonsmonterade lastkranarna medförde att last-bilarna fick högre tjänstevikt vilket innebar med beaktande av totalviken att hans bilar hade lägre maximal lastförmåga jämfört med lastbilar utan kran.

Innan dagens modeller av små och stora mobilkranar fanns på marknaden hade Evert under åren många uppdrag där hans fordonsmonterade kranar medförde köruppdrag som säkert hade gått honom förbi med lastbil utan kran.  

De två sista bilarna lackerades i Svenska Åkeriförbundets - SÅIFA:s egna organisationsfärger dvs. orange, grön och vit.        

Efter att ha bedrivit lastbilsåkerirörelse i över 40 år sålde och överlät Evert, 67 år gammal, år 1984 lastbil och trafiktillståndet Nr. Y 1149 till Bo Ulander i Härnösand.

Traktorgrävaren och hjullastaren behöll han. 

Evert avled den 25 september 1999, 82 år gammal.

Häggdånger i oktober 2003

Leif T.