Arne Nyberg

I gemytlig samvaro och över en kopp kaffe slog vi oss ner hos Arne och Maj i Lindomsböle. Vårt ärende var att få höra hur det var så långt tillbaks som Arne kom ihåg.

Att utbudet av danser var större på den tiden framgick. Det fanns praktiskt taget dansställen i varje by. Det gick inte så städat till då bl a vägbyggarna gärna ville mucka gräl med bygdens söner. Enligt hörsägen mötte Nore en batong. - "Dom geck mä händran knûten ti böxficken så hänne å knûffes", berättar Arne och visar.

Vidare får vi höra att under ransoneringstiden var det ont om däck och man måste ha minst 3 km till affären för att få köpa cykeldäck. Bilarna hade krokar på fälgarna där man fäste kätting som snurrades kring "slärvdäcka".

Att vägarna var dåliga framgick av att "buss-Pelle" betalade ur egen ficka för att Hilding Näslund och Arne skulle lägga några trummor och förbättra vägen som gick mellan Torrom och Barsviken så att det gick att ta sig fram.

Vete odlades här under krigsåren och skulle man ha mjöl malt till hushållet ficka man lämna kuponger motsvarande antal kilo. -"Men de gick ju en o annan söckel mä mjölsäcken på packethållarn' genom skogen om nättren", berättar Arne med glimten i ögat. En godeman åkte runt och höll kontroll på djurantalet och skulle man slakta en gris till hushållet fick man lämna kupponger för 80 kg fläsk.

Elström kom till byn 1945 - 46. Arne och Valle Melin grävde och satte upp stolparna. Skolan gick mani varannan dag och skolan låg i Högsnäs. vi fick också höra hur en uppfinningsrik man som bodde i "Toppersbacken" löste sina behov genom ett hål i väggen.

Bussturerna var täta allt från arbetarbussar till dansbusarn, och bussarna gick oavsett vilket väglag det var.