Förutom linjetrafik Häggdånger och Hässjö kördes även turistresor, abonnerade resor, dansturer till Bergeforsparken, Vivansborg, Gränsborg, Granliden mfl platser samt bioturer på söndagskvällarna.

Han utförde även skoltransporter såväl till Häggdånger skola som till läroverket i Härnösand. Under en tid körde han även stuveriarbetare till Ådalen och Timrå. På femtiotalet var det inte ovanligt med två bussar/linje vid de sk arbetareturerna morgon och kväll.

Pelles livsverk att bygga vägar, transportera Häggdångersborna in till stan mm är en beundransvärd insats som nog ej uppskattades tillräckligt utav oss Häggångersbor. Hade någon förståelse för att vägarna ej var framkomliga eller att kvalitén på fordon och däck var minst sagt bristfällig? Eller att han under andra världskriget 1939 – 1945 på grund av olika ransoneringar ej kunde införskaffa däck och bränsle?

Åren 1940 – 1945 kördes bussarna på gengas, vilket naturligtvis gjorde att förseningar var mer vanliga än att tidtabellen hölls, ja han fick ofta ta emot gliringar och skäll av resenärerna. Pelle var dock en person som kunde svara för sig, hade han ej svaret på sin tunga fick vederbörande det vid nästa möte. Pelle sa aldrig att jag skall göra det eller det, han sa att vi skall göra det, vad han menade med det vet jag inte men förmodligen betyder ”vi ” att man vill vara större än vad en ensam person är.

En episod som beskriver Pelles slagfärdighet är när undertecknad en söndagsmorgon åkte med nioturen och vi mötte mjölkbilen. Som vanligt bromsade Pelle in mitt i vägen vilket gjorde att mjölkbilen styrde i diket ca tio meter före mötet, och en arg förare av mjölkbilen kom till bussen och sa, - "att du aldrig kan väja när vi möts!"  Pelle svarade blixtsnabbt -”villsäge vi har ju inte mötts än”. Den som blev svarslös var mjökbilens förare. En annan episod var när ”kejsarn” Eriksson i Högsnäs (nuvarande Sandelius ) skällde ut Pelle under flera minuter pga försening. När han skällt klart frågade Pelle -”va de nå mer?”  Vem tror ni blev tyst?

Ett omdöme om Pelle är att han var stark, och vid en dans i Gränsborg hade Pelle som vanligt kört danstur. Bussen står och går på tomgång med Pelle bredvid.  Ordningsvakt var kraftkarlen Nore Westerholm som skulle skoja med Pelle och tog tag i honom och sa ” nu ska vi brottas Pelle!” Snabb som en vessla tog Pelle ett grepp på Nore och kastade iväg honom, och en förvånad Nore som var betydligt större än Pelle kände sig nog lite bortgjord.

En uppskattning från Häggdångersborna fick Pelle när han fyllde sextio år, då Hilding Skoglund tog initiativ till en insamling/uppvaktning inför hans födelsedag.

När Pelle gick bort 1973 pågick diskussion om att kommunen via en sk trafikförsörjningsplan skulle överta kostnadsansvaret för trafiken, något som Pelle i allra högsta grad ogillade. Hur det gick det vet vi alla, numera utförs trafiken genom länstrafikens försorg, ett bolag som ägs av landstinget och kommunerna, och trafiken upphandlas, dvs den som kör billigast erhåller trafiken. Blev det vad Pelle ville?

Kan vårt länstrafikbolag och dess underentreprenörer tänka sig att dels göra vägarna någorlunda framkomliga, eller att samtidigt ploga dessa vintertid, transportera mjölken till mejeriet och det dessutom för det mesta med snökedjor under vinterhalvåret?

Med ett konstaterande, en stor insats utfört av en enda person. TACK PELLE.

Alla känner säkert igen Pelles "bussfärger" och den logotype som han använde under alla år

Sammanställning över samtliga kända bussar

* Avförd eller skrotad