Beskrifning öfver Häggdångers
socken uti Westernorrlands län och Södra Ångermanland af
August Backman år 1860
Djurarter, träd och växter | Invånare | Folkets lefnadsförhållanden | Boningssätt | Plägeseder | Angående tjenstefolkens löningsvillkor | Åkerbruket | Om träd- och
kryddgårdsskötseln | Ängsmarken samt i förening dermed boskapsskötseln | Skogarne | Binäringar | Ekonomi | Politi| Kyrkan
Häddångers socken, hvars
kyrka är belägen 1 ¼ mil sydvest om Residentstaden Hernösand, gränsar i norr till
Stigsjö och Säbrå socknar, i öster till Säbrå, i söder till Bottniska viken,
och i wester till samma haf, Hässjö församling af Medelpad, samt en del av
Stigsjö område.
Socknen har sin största
utsträckning i norr och söder från den punkt, der Säbrå, Stigsjö och
Häggdångers äbovälden sammanträffa, till Skarpuddens yttersta spets vid hafvet,
hvlken sträcka mäter 49 000 fot eller närmast 1 1/3 mil.
Största bredden inträffar i
nordost och sydwest, från Hässjögränsens utgång i Muggjerdsviken till Säbrå rågång,
utgörande 34 140 fot = nätt en mil.
Socknen omfattar följande
ägor:
Gårdsplatser och Kolgårdar 83 tunl = 464 Ref. 80
st
Åker 741
Tunl = 4149 ref 60 st
Äng 1482
Tunl = 8299 Ref. 20 st
Skog och utmark 18368 ½
Tunl = 102863 Ref. 60 st
Deraf likväl 942 tunnland eller 5 278 qvadratrefvar
äro mossar, och 1548 tunnland eller 8571 qv. Refvar 60 st vatten
Inom denna samling finnas
inga öppna slätter, utan allenast dalsträckningar emellan de många bergshöjderna och utefter de emellan dem
flytande vattendragen. Socknen har tämligen god skogstil!gång. Af kartan hittar
man lätteligen dess belägenhet i hänseende till de odlade ägorna.
Deföre att åtskilliga byars
inägor, genom mellanliggande större skogsträckor äro avskilda från den mer
bebyggda trakten har socknen blifvit indelad i trenne hufvudtrakter eller:
Opp i Socknen – omfattande Andtjerns och
Häggsjö med flera deromkring belägna byar
Ofvan skogen – eller Klappnäs, Gåsnäs,
Gnistring, Högsnäs byar samt
Den egentliga bygden inbegripande byarna By,
Böhle. Dalund, Hof, Lindom, Muggjerde, Rogsta, Skedom, Skällom och Torrom
De många här förekommande
bergshöjder hafva föga betydenhet; och den så kallade Galtryggen är måhända ensam
värd att omnämnas, emedan den genom sin egendomliga skapnad, som föranledt
namnet, fäster uppmärksamheten vid sig, och tröttar den resande, som uppför dess branta sidor måste passerad den
här framdragna landsvägen.
Af den mängd mindre
vattensamlingar här finnas emellan berg, må nämnas Häggsjön(265, 5 tunnland)
faller ut i Andtjern(13 tunnland), som dessutom emottager bäckar från Kammartjern(29 tunnland), Ottebölesjön(24
tunnland), Tjernsjösjön(22 tunnland)
samt Skiljesjön(6,5 tunnland). Andtjern lemnar sitt vatten vidare till
Sjösjön(148 tunnland), som der emottager semte en å från Kyrksjön(71 tunnland),
hvilken tillika i sig upptager och till Sjösjön afbördar vattnet från
Grössjö(46 tunnland) och Stora Wädersjön(51 tunnaland). Efter att hafva emottagit
dessa vatten, utgjuter Sjösjön sitt öfverflöd medelst en å, som å By ägor
infaller uti Gårdtjern(7 tunnland), sedan samma å emottagit en bigren från sjön
Galten(30,5 tunnland), som sjelf upptager en bäck från Kissjön(5 tunnland).
Alla dessa vatten bana nu sig väg till hafvet medelst en å, som från Gårdtjern
rinner öster ut till Byviken uti hvilken den utgjuter sig.
Till detta vattensystem
höra dessuotm Svart- och Stortjernorne,
Lillflärken, Degermyr-, By- och Abbortjernerne, Knipsjön sam Hvittjern på
gränsen mot Säbrå. På gränsorne ligga dessutom följande vatten; En del av
Elgtjern(20 tunnland), en dela av Öjesjön(113 tunnland), dito av
Kalfbäckstjern(15 tunnland) samt en del av Storsjön (73,5 tunnland). Sistnämnde
sjö har sitt utlopp i Åviken nära gränsen mot Hässjö och upptager afloppet från
Klappnässjön(82 tunnland), under det Hållsjön(10 tunnland) uttömmer sig i
densammma.
För övrigt på skogarna
spridda märkas: Lund-, Krok-, Djup-, gård-, Öfver-, Ytter- och
Kafvelbrotjernorne. Direkt utlopp i hafvet hafva Lilla Wadesjön(22 tunnland),
Stugusjön(17 tunnland), som lemna sitt vatten till Malviken, Träsksjön(14
tunnland) utfallande i Surhalsen, och Dalasjön(50 tunnland) som förbinder sig
med Wägsjön(16 tunnland), hvilken åter leder sig inuti Fölschingen(39
tunnland), under loppet u pptagande en å från Hvitmyrsjön(6 tunnland).
Fölschingen lemnar medels en å, som utfaller i närheten af Lerviken , sitt
vatten åt hafvet. På denna trakt märkes derjämte Hästsjön samt Bro- och
Ljustjernorne.
Wikar: Det angränsande
hafvet bildar följande betydligare inskärningar: Å., Muggjärds eller Norra
viken, Bars-, och Malviken, Surhalsen, Lerviken, Glohamn, samt Häst- och den
långa Byviken.
Kärr och mossar: Här finnes ej mossar af
synnerlig utsträckning. I de delar af socknen, hvilka i dagligt tal kallas
Ofvanskog och Opp i socknen, hafva mossarne allenast sten och grusbotten och
äro i öfrigt obeqväma för odlig, hvaremot förhållandena är motsatt nere på
bygden, der flere mossar, hvilande på lerbotten och lämliga för odling, endast
vänta på idoga händer, för att aftappas och beredas att lemna en ypperlig
äring. Dylika odlingar hafva äfven ppå några ställen hvarest laga skiften
betryggat äganderätten och sporrat arbetsfliten till en lönande täflan grannar
emellan.
Jordmånen består i
allmänhet af lera och mjulna antingen skilda eller mer och mindre förenade.
Den egentliga bygden har
öfvervägande lera, som på flera ställen är skarp och ganska svårbrukad, men
lemna dock säkra skördar. De öfre äro med hänseende till jordmån och klimat
icke sämst lottade. Här förekommer ringa lera, mest sandmjulna, samt tillfölje
af ofullständig dikning ofta frostskador. Ofvanskogen åter finnes något lera,
ehuru mjulna äfven här är öfvervägande, dock af en bättre beskaffenhet än den
opp i socknen befintliga, frost verkar här mindre. Detta om den odlade marken.
Afrösningsjorden deremot är
nästan öfver allt uppfylld med berg och stenholster, mellan hvilka mer och
mindre smala kärrstråtar och moland framslingra sig.
Mineralier: Vetterligen har denna socken
icke något anmärkningsvärt i detta afseende att förete. Berg och stenar äro
sammansatta af den här på orten allmänt förekommande graniten och gnejsen.
Helsokällor: Hülpers omtalar tvenne
dylika nemligen en vid Dallund och den andra vid Kyrkbyn, hvilka dock numera
äro okända, deremot besökes nu för tiden en sådan på Rogsta ägor, om hvars
egenskaper författaren dock är okunnig
Inom detta samhälles ägoområden hafva så vidt kändt är, aldrig visat sig
andra djurarter än de i Ångermanland vanliga, och när samma förhållanden äger
rum med t räd och andra växter, så torde det vara ändamålslöst att här uppräkna förekommande arter, hvilka det
förutom äro allmänt kända.
Socknen kan icke anses vara
tillfullo uppodlad, utan återstår här ganska mycket att i odlingsväg göra,
synnerligast Ofvan skogen, hvarest
vidsträckta odlingstillfällen gifvas.
Klimatet är ganska strängt. Det närbelägna hafvet har ett påtagligt
inflytande på jordbruket och helsotillståndet. Inträffar ostlig vind p vårsidan,
samlas drifis i mängd till dessa kuster, hvilken isamassa förer med sig och
underhåller kalla och fuktiga vindar, hvilka hindra vårgörningen och utsädet,
samt ej sällan förorsaka sjukdomar, helst frostfebrar bland befolkningen.
Att döma af sockennamnet, sådant det nu allmänligen stafvas, tyckes det
härleda sig från angur = vik och trädet Hägg, det är vikar med trädbevuxna
stränder. Men aldenstund socknen i gamla handlingar, och senast i kyrkans
dokumenter f rån år 1701, benämnas Heigdanger, så torde ofvan anförda
derivation vara oriktig, helst häggträden härstädes ingalunda äro ymniga, utan
tvertom förekomma ganska sparsamt. Då författaren emellertid ej kan angifva
sannolikaste härledningen för Sockennamnet, har man dock vetat anföra
ofvanstående omständigheter till ledning för dem som dertill besitter nog
beläsenhet och förmåga.
Jemlikt nedan införda
utdrag af tabellverket för socknen sådan det i kyrkans archiv finnes ordentligt
förvarat, hur folkmängden härstädes från och med år 1750, då tabellverket
infördes till och med innevarande år 1859 ökade från 4452 personer till 1008,
hvilken tillväxt tvifvelsutan bör tillskrifvas den stegrade odlingsfliten, som
beredt invånarna bättre lefnadsomständigheter och deraf tillflytande helsa och
lefnadsglädje. Då de klimatiska
svårigheterna i och med de
utvidgade odlingarne hafva blifvit mer och mer undanröjda , så hafva ymniga år tätare inträffat, hvilka åter
naturligtvis alstrat helsa och fruktsamhet bland befolkningen. I någon mån
torde äfven skedda inflyttningar hafva ökat folkstockens nummer, hvars
progressiva tillvext bäst synes i nedanstående
År |
Födde |
Döde |
Födde |
Gifte |
Ogifte |
Enklingar |
Enkor |
Barn under 15 år |
Summa |
Hushåll, antal |
Anmärkningar |
||
Äkta |
Oäkta |
Trillingar |
Tvillingar |
||||||||||
1750 |
8 |
1 |
9 |
|
5 |
174 |
118 |
4 |
28 |
128 |
452 |
81 |
1781 kappar |
1755 |
14 |
1 |
4 |
|
|
184 |
116 |
6 |
33 |
139 |
478 |
82 |
Regning och kall sommar |
1760 |
6 |
2 |
6 |
|
|
192 |
160 |
4 |
21 |
134 |
511 |
83 |
1783 gälde råg 3 1/3 Rdr |
1765 |
19 |
1 |
12 |
|
|
222 |
108 |
6 |
25 |
167 |
527 |
84 |
och kornet 3 1/6 Rdr |
1770 |
17 |
|
16 |
1 |
5 |
228 |
120 |
5 |
27 |
166 |
546 |
92 |
1785 korn=2,5 |
1775 |
21 |
|
13 |
|
5 |
242 |
125 |
5 |
27 |
171 |
570 |
98 |
1801 råg = 9,16 |
1780 |
17 |
|
8 |
|
|
244 |
142 |
10 |
26 |
184 |
606 |
107 |
1801 korn = 8 |
1785 |
19 |
|
19 |
|
|
254 |
130 |
6 |
22 |
166 |
578 |
99 |
samma år ymnigt strömmingsfiske |
1790 |
16 |
1 |
15 |
|
|
236 |
150 |
5 |
19 |
205 |
615 |
122 |
|
1795 |
23 |
1 |
19 |
|
5 |
270 |
141 |
7 |
36 |
207 |
661 |
154 |
|
1800 |
18 |
3 |
23 |
|
5 |
262 |
327 |
6 |
25 |
218 |
838 |
153 |
|
1805 |
25 |
1 |
20 |
|
5 |
322 |
171 |
12 |
36 |
213 |
754 |
178 |
|
1810 |
31 |
2 |
18 |
|
1 |
340 |
162 |
14 |
45 |
249 |
810 |
171 |
1812 total missväxt |
1815 |
23 |
1 |
21 |
|
|
346 |
161 |
11 |
50 |
256 |
824 |
176 |
|
1820 |
22 |
3 |
16 |
|
|
322 |
201 |
11 |
49 |
242 |
835 |
182 |
1821 svår missväxt |
1825 |
23 |
4 |
27 |
|
|
352 |
207 |
7 |
51 |
240 |
857 |
190 |
1822 ymnigt år |
1830 |
24 |
4 |
27 |
|
|
328 |
209 |
17 |
52 |
243 |
849 |
188 |
1823 stark och mycken havsström |
1835 |
28 |
1 |
22 |
|
|
322 |
226 |
24 |
48 |
229 |
849 |
185 |
|
1840 |
28 |
1 |
26 |
|
|
344 |
239 |
10 |
47 |
234 |
874 |
176 |
|
1845 |
39 |
1 |
29 |
3 |
2 |
346 |
254 |
12 |
49 |
310 |
941 |
191 |
|
1850 |
34 |
2 |
27 |
|
4 |
366 |
254 |
12 |
60 |
343 |
1035 |
208 |
|
1855 |
34 |
3 |
18 |
|
|
368 |
231 |
12 |
69 |
358 |
1038 |
202 |
|
1856 |
26 |
2 |
19 |
|
|
388 |
215 |
12 |
63 |
365 |
1043 |
225 |
|
1857 |
26 |
3 |
24 |
|
|
384 |
218 |
13 |
66 |
356 |
1037 |
231 |
|
1858 |
24 |
5 |
24 |
|
|
380 |
216 |
13 |
62 |
355 |
1026 |
260 |
|
1859 |
23 |
3 |
21 |
|
|
376 |
209 |
11 |
59 |
353 |
1008 |
278 |
|
Af denna öfversigt inhemtas
den sorgliga sanningen, som i de aldra flesta communer tyvärr framträder, att
osedligheten synnerligast visar sig i tilltagande från och med detta år –
hundradets ingång.
Socknen räknar 77
hemmansrökar, 6 ordinareie Båtsmän, 37 backstugor och 81 för viss tid
afsöndrade lägenheter. Häraf erhålles summan 201, till hvilken nummer
husböndernas antal således borde uppgå; hvaremot tjenarnes sammanräknade mängd
allenast uppgår till 115, då till deras klass dock icke blifvit hänförda de mer
och mindre fullvuxene barnen, hvilka hos hvar
sine föräldrar ersätta tjenares platser.
För övrigt arbeta alla
socknebor med såväl hufvud – som binäringarne, derifrån ensamt undantagne de få
gerningsmän, hvilka med hvar sine handtverk föda sig sjelfva och tillhandagå
allmogen.
Till sitt lynne är denna allmoge foglig och fridsam. I allmänhet råder
mycket gästfrihet och en inbjudande hjertlighet hos dem. Wäl finnas här som
öfverallt undantag från detta allmänna förhållande, men då dessa undantag i
huru ful fomr de än uppenbara sig, icke
så ofta, ej heller till den mångfald, förekomma, att de med den bättre sinnade
befolkningens antal och öfvervägande moraliska lemnade vitsord(med bibehållande
af sanningen fordringar) få gälla. Att allmogen härstädes icke är fri från
åtskilliga, misstroende mot ståndspersoner, förkärlek till det gamla, eller som
man säger, till hvad Farfar har gjort och låtit mm, kan väl ej förnekas; dock
kunna dessa socknebor derföre ej synnerligen klandras, när man svårligen torde
kunna, inom Sveriges landamären, uppvisa något samhälle, hvares bebyggare icke
äro af samma sjukdom i nationallynnet anstuckne.
Fäster man sig åter vid denna befolknings klädedräkt, så tillvinner den
sig ovillkorligen aktning och förtroende. I motsats till hvad man nu förtiden
på de flesta ställen i Södra Ångermanland får se, tyckes denna sockens allmoge
ännu trifvas i s in enklare, men derföre icke mindre snygga och ändamålsenliga
beklädnad. Wisserligen har tidsandan i så motto bemägtigat sig ungdomens sinne, att den något afvikit f
rån de äldres allvarligare kläder, men den lilla fåfänga, som härutinnan
uppenbaras, är dock af ganska oskyldig art, och på intet vis att jemföra med
det efterapningssystem och dess till löjlighet gränsande följder som frodas
bland Ådalarnas uppvexande slägte.
Wadmal och hemtillverkade tyger bäres här ännu till högtids, utan att någon
hunnit blifva så pbehöfligt klok att anse detta sig mindre passande.
Öfverhufvud taget har denna
allmoge iakttagit en förståndig måttlighet vid sina boningars uppförande.
Undantager man några enstaka fall, så ser man icke här dessa eljest ofta
förekommande öfvervåningsbyggnader, hvilkas obehöflighet för en landtman på vår
ort af deras oinredde skicka och ruskiga utseende säkrast bevisa.
Wanligast förekommande äro
så kallade korsbyggnader med 4 rum ner, samt en á två vindskammare.
För kreaturens bättre vård
har ändtligen allmogen börjat inse nödvändigheten af luftligare samt för
dagljuset åtkomligare ladugårdare, hvadan forntidens låga, mörka kyffen mer och
mer vika undan för ändamålsenligare och snyggare stallar.
Likasom i allt allmogens
förhållande, spåras äfven i deras hemvist numera snygghet och deraf följande
trefnad. Den enfaldiga men derföre ej mindre hjertliga välviljan, mäter en vid
inträdandet i deras boningar, och
följer en troget, så länge man i ord och handling gör sig värdig af förtroende.
Det är derföre icke så
svårt att leda denna allmoge, allenast man icke tager den för tvärt, eller allt
för mycket stöter mot dess fördomar. I motsatt fall reser den sig som en mur,
hvars envishet icke är lätt att övervinna
Böjelser för dansgillen, här kallade ”lekstugor”, hvarmed ofta
oordningar och sedeslöshet medföljde, har nu nästan alldeles upphört och lemnat
rum för ett med kristendomens läror praktiserat tillämpande, mer öfverenstämmande sinne, hvars frukter
tydligen förnimmes i det dagliga umgänget. Wisserligen har dryckenskapslasten
äfven här sina offer, hvartill de täta besöken i Hernösand, för afsättning af
fisk samt ladugårdens alster, gifva många tillfällen. Otucktslasten tyckes
äfven, efter hvad tabellverket
upplyser, vilja tilltga men ännu har ingen af dessa laster undgått det
straffande omdöme, som de rättvisligen förtjena, och är säkert hopp för handen att de skola mer och mer
aftyna.
Brudfolk vigas numera lika ofta hemma som i kyrkan. Bröllopen vara
sällan öfver tvänne dagar. En förtrolig munterhet kryddar dessa högtider, från
hvilka bullersamma nöjen mer och mer afvisas. Den i Ångermanland vänliga ”begåfningen”
äger rum äfven här. Den sker första dagen, som äfven kallas ”stordag”.
Tjenstförrättande presten sätter sig vid dett bord i bröllopssalen, vid hvilket
brudparet äfven bekommer platser. Efter ”ett för tillfället lämpligt tal” af
pastorn, framträda nu brudparets föräldrar, slägtingar och anförvandter, samt
sednast oskylde gäster till bordet, der de till pastorn aflemna gåfvor i penningar, husgeråd,
kreatur, silfverpjäser och dylikt, hvilka gåfvor tillfalla de nygifta, och af
pastor antecknas jemte gifvarens namn. Hvarje sådan gifvare, hvilken sedermera
träder i äktenskap, har rätt att återfå sin gåfvas färde af den brudgum , till
hvilken han aflemnat den.
Å de bröllop hvarest dans ännu förekommer, gifvas åter en andra uppbörd,
som ensamt tillkommer bruden utan all återbetalningsskyldighet. Denna afgift
kallas ”danspenningen till bruden” och taxeras från 50 öre till och med 4 Rdr
Rikmt af hvarje man, åt hvilken bruden skänker äran av en dans. Slutligen är
det öfligt att angränsande matmödrar mot slutet af första dagen afsända mjölk
till bröllopsgården. Denna mjölk ditbäres af unga bonddöttrar eller pigor,
hvilka då för tillfället få namn af ”Mjölkstintor- eller ”pigor”. Dessa undfå
nu traktering, och hafva i händelse af dans, uteslutande rätt till kavaljerernas
uppmärksamhet. Seden att till gästerna utdela lerpipor aftager allt mer och
mer.
Angående tjenstefolkens löningsvillkor har författaren på stället
inhämtat att:
En dräng betingar sig från
40 till och 80 Rdr Rimt i mån af sin duglighet. Derjemte skall han efter
vedertaget bruk hafva följande klädespersedlar: 2 par skor, en fulständning
klädning av vadmal, 4 skjortor, 2 ? ull, ett par blågarnsbyxor smat ett par
kalfskinns handskar.
En piga åter undfår i
contant lön 20 á 30 Rdr Rikmt och derjemte 2 par skor, en ylleklädning, 4
lintyg samt 2 ? ull.
Dessa löners belopp omvexla
äfven något, med anlending af goda eller onda år. Det har nemligen visat sig,
att lönerna stegras, när god årsvext erhållits, emedan flera af de tjenande då
vill vara fria, för att med de högre dagsverkspriserna i den närbelägna staden,
och de billigare lefnadsmedlen på landet, kunna föra ett beqvämare lif.
Allmänna priset å
dagsverken är för en man 50 öre á 1 Rdr
med kost på stället, samt för en qvinna under enhanda villkor 37,5 á 50 ör. Per
medium efter de 5 sednaste årens markegång åter uppgår priset för ett
karldagsverke på egen kost till 1 Rdr – 35 ör, samt för ett ökedagsverke med
samma villkor till 2 Rdr 70 öre Rimt.
Såsom hufvudnäring för
denna ort äro att anse åkerbruket och boskapsskötseln, hvermot till binäringar
böra hänföras strömmings- och laxfisket, linneväfnadstillverkningen samt
försäljning av skogefekter.
Utaf församlingens 20 skifteslag, hafba 13 resan till jordbrukets stor
fromma undergått laga skifte, hvarigenom odlingsfliten mycket fefordrats och den enskilda välmågan
uppblomstrat.
Moderåkern, hvars areal uppgår till 4149 qv Refvar 60 stänger, brukas
här i tvåskifte, så att 2/3 årligen besås och 1/3 lägges i träde. Jorden skötes
nu med ganska mycken omtanka och sund ordning, jerfördt med förhållanden blott
ett tiotal af år tillförende; och ändock återstår mycket att derutinnan önska.
Bristande dikning är etet allmänt fel bland allmogen, ett fel, som väsendtligen
betager jorden dess naturliga alstringskraft. Trädesåkrarna vårdas väl, och
fordra mycket arbet till jordens luckring och sälbränning, hvartill inalles fem
särksilda vändningar vanligen användes. Här utsås allenast korn och råg.
Kornet, af det 6 radig slaget (horduum vulgare) lägges i jorden i slutet af maj
eller första dagarna af juni månad, alltefter som hafsisen närmar eller fjermar
sig kusten, och är oftast moget till skörd i början eller medio av september.
Utsädet deraf beräknas till 1223 cub.fot 6 kannor, eopch medelafkastningen för
fem år, sedan utsädet är afdraget uppgår till 5096 cub.fot.
Rågen utsås omkring den 10 augusti och skördas i slutet af juli månad
påföljande år. Utsädet är 72 cub.fot 8 kannor och skören per mediium med afdrag
af utsädet 434 cub.dot.
I början av juni månad utsås omkring 1030 cubfot 8 kannor potatis och i
medio eller slutet av oktober skördas 4446 cubfot och 4 koannor.
Detta sädesslag, potatis, som hittills farit en öfvervägande del af
hvarje hushålls lifsuppehälle och som af jorden lemnats oss för så godt pris,
hotar nu att alldeles gå ut. Redan länge har potatis visat sig mindre god, än
tillförene, och slutligen utbröt en allmän sjukdom hos densamma. Det var för
omkring 6 år sedan, som denna sjukdom härjade och beröfvade såväl den fattigens
om den rike en sund och välsmakande på samma gång som billig föda. Denna gång
visade potatisen sig svampaktig med bruna och röda fläckar samt en högst vidrig
lukt och smak, men i år har sjukdomen antagit karaktären af torröta, hvarigenom
den är svårare att upptäcka, emedan frukten kännes fullkomligt hård och frisk.
Kokas den och skalas, upptäkcer man genast af lukt och smak, huru grundligt
förstörd den är. Wi tro att orsaken härtill r fröpotatisens höga ålder. Det
vore derföre troligen högst nyttigt, om nytt frö framdrogs antigen ur
knopparne, eller ock genom plantering af blotta bladen, hvilket sednare
författaren med förvåning sett lyckas, Det vore i sanning en icke obetydlig och
svårligen eratt nationalförlust, om denna förträffliga vext skulle utdö och
Sveriges inbyggare således komma i saknad af detta vigtiga födeämne.
Om träd- och kryddgårdsskötseln
är icke mycket att säga.
Allenast vid prästgården, Hof och Dalund, eller med ord, der ortens få
ståndspersoner uppehållit sig, finnas spår av denna verksamhet. Det mera
bemedlade af allmogen hafva äfben gjort små försök h örutinnan, hvilka dock
inskränka sig till smärre t äppor invid solsidan af deras mangårdare, hvermot
de uppdrifva ett obetyligare qvantum rofvor, rötter och morötter, gräslök och
persilja, samt några stockrosor mm till ögats förnöjelse.
För öfrigt saknar allmogen
sinne för trädplantering. På många ställen hvarest naturen sjelft planterat
vackra och oskadliga björk., al-, asp-, och rönnträd, ser man ofta derföre desamma
vanvårdade och skadade om icke rent af borthuggna.
Hampa odlas här icke, men
Lin sås temligen allmänt, hvarföre och lärfttillverkningen öfverstiger
befolkningens behof.
Humlegårdar är o vid de
flesta ställen af ålder anlagda och underhållas väl, dock afsättes ingen humle
utom socknen.
Jorden kan icke sägas vara
hårdbrukad, kanske Lindoms ägor kanske undantagnde, men ej heller lättare skött, ememdan den myckna leran
tarfvar arbete för att blifva lucker.
Hos allmogen har på senare
tider, u ppstått en berömvärd ifver att öka gödseltillgången för sina hemman.
Till den ändan bildas komposter af hvarftalslagd myrjord, salt och hackadt
granris, på hvilka hgar urin dagligen tömmes. PÅ många ställen saknar väl
jorden ännu nödig avdikning, men äfven deråt har allmogens uppmärksamhet
blifvit riktad mera än förr, hvarföre denna olägenhet mer och mer afhjelpes.
Säden afmejas här med lie
och bindes i kärfvar, af hvillka 12 läggas i en hög och kallas ”en skyl”. Från
åker forslas dessa på kärra för att till torkning i de hässjor som allmogen
alltid hafva uppförda vid gårdarne. Dessa heässjor äro afdelade i
”länkar”, eller ”wedlängder”, af hvilka hvar och en räknar 19 á 23 stänger
i höjden och omkring 34 fot i bredd. Här torkas säden, hvarefter den intages i
ladan och tröskas.
För det mesta sker
tröskningen med handkraft, dock hafver på sednare tiden blifvit byggde 3:ne
tröskverk för vattenkraft och 2:ne dito som drages av hästar.
Åkerrredskapen inskränker sig till den i
Norrland vanliga, nemligen: plog av jern, harf, mullstock, sladd, rist och åder
eller al.
Till linets beredning äro
linskäktar anlagde här och var i backarne.
Ängsmarken samt i förening
dermed boskapsskötseln
I jemförelse med hvad i Ångermanland eljest är brukligt, håller denna allmoge
mycket öppen ålker i förhållande till ängen. Enligt tabellen har socknen 4149
3/5 qv refvar åker, men allenast 8299 1/5 refvar äng. Men denna allmoge lider
derföre icke brist på foder, ehuru proportionerna emellan åker och äng i
grannsocknarne vanligen är 1 till 4, ty ängen häfdas ovanligt väl. Ängarne
bestå till det mesta af hård- och
sidvall; hvaremot slottermyror sparsamt förekomma, och endast i byarne ofvan
skogen. Höjorden ligger i vexelbruk, omkring hvar 10.e år uppköres den och
gödslas väl samt besås med korn och höfrö(klöver, vicker, thimotej och
luddåtel), hvarefter den igenvallas och bär ymniga skördar.
Rådande grässlagen äro de här på orten vanliga såsom ängsgröe,
ängssvingel, ängsskafle, gegen mm smt fräken och vass vid stränderna av tjärnar
och mindre vattendrag.
Ängsskötseln kan enligt får åsigt, anses vara väl vårdad: hvarföre allt
hopp är för handen, att den mer och mer nalkas sin fullkomning.
Wattendämning och silning är ännu icke begagnad här, dock gifves det
många beqväma tillfällen dertill, hvarföre det endast fordras att någon börjar
dermed, för att fler skulle följa efter.
Ängens medeläring beräknas till 3 lass á 40 pund per tunnland. Här
vinterfödes 98 hästar, 19 oxar, 574 kor. 141 ungboskap, 513 får, 45 getter och
78 svin
Utmarken lemnar på många ställen ett ganska knappt bete; dock någorlunda
tillräckligt för behofvet. Rödjning brukas icke.
Högst obetydligt av spannmål ingår uti boskapens födoämnen. Allenast
får, när strängare körslor påkalla ett kraftigare underhåll, eller sparsammare
höskörd inträffat, något korn och hafre till utfordring. För övrigt samlas
höstetiden löf, bark, skof och små tallbuskar, hvilket allt under vintern med
begärlighet ätes av småkreaturen.
hvilkas areal är 102, 863
3/5 qvadrat refvar bestå af tall och gran, samt någon löfskog(björk, asp och
al) efter vattendragen och i dälderna. De äro för behofven fullt tillräckliga,
och lemna äfven ganska mycket afsalu, men den ytterligare vanvård, hvars
skadliga följder äro ögonsynliga, hotar att alldeles utrota densamma.
Barrskogen tarfvar mins 100 års återvexttid för ved och 150 á 200 år för timmer
men ändock göres intent, för att underlätta naturens tröga alstringsförmåga.
Barktägten och samlandet af tallbet förstör mycken ungskog, och lemnar sannolikt
icke en motsvarande nytta, hvadan den
borde upphöra. Det vanliga stängselsättet och husens betäckande med näfver och
takved, som numera dock är i aftagande, verkar lilkaledes skadligt för våra
skogars bestånd, men som dessa behofven äro nödvändiga, så är derom ej så
mycket att säga. Emellertid hafva socknemännen, genom närheten till Hernösand,
rätt goda inkomster af sina skogar hvilket närmare inhemtas här nedan.
Slutligen bör anmärkas att
Hofs byemän alldeles sakna skog, hvarföre de af angränsande måtte köpa sitt
oundgängliga behof derav.
Hemmanet Hof var på
1500-talet Häggdångers prestbord. Dess
förvandling till kronoskattehemman lärer sålunda tillgått. Sedan Konung Johan
den III år 1583 h ade priviligerat Hernösands stadsanläggning, donerade han år
1584 till den nya staden bland annat de närbelägna hemmanen Hof och Fogelsta om
2 11/12 mantal.
De hemmansåbor, som så
bebodde Hof och Fogelsta , blefvo nu förflyttade, de förre till Häggdångers
presbord, som derigenom bekom namnet Hof och till sin natur förvandlades till
kronoskatte, och det sednare till Kungsgården i Bjärtrå socken, hvilken by
likaledes från purt krono öfverfördes till kronoskatte.
Men alldenstund räntan af
de ursprungliga hemmanen Hof och Fogelsta var anslagen å herrar pastorer i
Häggdånger och Skog, tillades nämnde pastorer vederlagsspannmål av kronan,
uppgående till 12 runnor för skog och 20 tunndor för Häggdånger som
därigenom blef utan prestbord; hvilken
olägenhet numera genom enskild frikostighet är ???? på sätt här nedan omtalas.
Strömmingsfisket idkas
härstädes med fördel. Störmmingen fångas antingen med not eller sköt, af hvilka
den förra begagnas om om våren och högsommaren och den sednare höstetiden. Till
hvarje skötbåt räknas 3 á 6 stora kar
till saltning af fångsten, förutom nödiga tunnor för den slutliga inplockningen
och saltningen samt 18 á 24 skötar hvardera, 20 famnar långa, 2 dito djupa
försedda med 20 á 30 skötlinor med vårdar. Noten är f rån 18 till och med 30
famnar lång på hvarje arm och 4 till 6 famnar djup vid kilen.
Detta fiske idkas i följande h amnar med nedannämnda voner
Barsviken med 8 nätter och 14 skötbåtar
Malviken med 9 nötter och 8 skötbåtar
Lerviken med 1 not och 6 skötbåtar
Muggjärdsviken med 4 skötbåtar
Byviken med 6 nötter och 8 skötbåtar
Svenskäret med 8 ½ nötter och 16 skötbåtar
Summa 32 ½ nötter och 56 skötbåtar, hvarmed strömmingsfiske idkas.
Naturligtvis är vinsten af detta fiske mycket olika förhvarje år, men i allmänhet
lönar det väl mödan och omkostnaderna. Fiskarne hafva under fiske tiden en
hjelpreda af egen natur uti den så kallade fiskmås, som under denna tid i
hoptals vistas vid våra kuster. Dessa alltid hungriga rofdjur hafva en
förvånande instinkt att från sin höga ståndpunkt kunna upptäcka
stömmingsstimmens tillvaro. Tillfölje af den ledning fiskare hafva dessa
foglar, har lagstiftningen och tagit den under sin hägn, så att vite är
bestämdt för den som fångar eller dödar af dessa strömmingens plågoandar,
hvarföre ock deras djerfhet vuxit därhän, att de, utan att låta skrämma sig af
folket, slå ned i deras båtar och hemta sin sjelfbestämda andel af fångsten,
för hvilket tillgrepp fiskaren blunda, enär de hafva alla skäl att anse
lotsafgiften lindrig.
Laxfisket är mindre betydligt och mera tillfälligt. Fngsten sker antigen
med nät eller krok, hvilka voner helst utsättas vid mynningen af någon mindre å
eller bäck, som utgjuter sig omedelbart i hafvet. Stundom kan detta fiske
lyckas mycket föl, men i allmänhet bygges litet hopp på synnerlig vinst af
detsamma.
Stömmingen afsättes antingen i Hernösand eller Sundsvall, men laxen ensamt i Hernösand.
Ungefärliga beloppet af den utom socknen afsatta produkten av
fiskerierna, skall här nedan approciamativt uppgifvas i sammanhang med en dylik
uppgift för alla näringar, som häar sysselsätta befolkningen.
Lärftstillverkningen: Under det den vanliga befolkningen de långa h öst-
och vinteraftnarna är sysselsatt med förfärdigande av fiskevonor, äro qvinnorna
beskäftiga med sitt lin, som under deras idoga händer genomgår de mångfaldiga
behandlingar, som fordras för att kunna förädla detta råämne till väf. Så
tillverkas härstädes ett icke obetydligtqvantum finare och grövre lärft; hvaraf
dock större delen åtgår inom familjerna,
men äfven något avsättes till handlande i Hernösand. Kalkyl öfver socknens
årliga inkomst af denna handtering återfinnes här nedan.
De skogsprodukter som från detta samhälle afsättas till andra äro:
skeppsbyggnadsvirke, kol, ved, gärdsel, stör, hustimmer, och andra materialier
för husbyggnad. Alla dessa trävaror afyttras uteslutande i Hernösand till
dervarande skeppsredare, smeder och jordägare m fl. Prisen hafva alltid hållit
sig tämligen höga, hvarföre ock denna handel bringar betydliga summor till
socknen. Dock är denna näring beroende af vintrarnas mer eller mindre rikedom
på snö, och deraf beroende väglag.
Slutligen må tilläggas en approximativt upprättad kalkyl på årliga
inkomsten af her beskrivna näringar.
|
Riksmynt |
|
Rdr |
204 tunnor rång, säljas endast förvandlade till mjöl á 12 Lu per
tunna=2448 Luá 1,25 |
3060 |
528 tunnor korn, förvandlade till mjöl á 10 Lu per tunna=5280 Lu á 1:- |
5280 |
250 tunnor potatis á 4 Rdr |
1000 |
60 billingar(50 Lu) hö á 20 Rdr |
1200 |
500 Lu diverse kött á 3 Rdr |
1500 |
80 Lu Fläsk á 6 Rdr |
480 |
2500 st Ägg á 4 öre |
100 |
2000 kannor mjölk dels söt dels försatt med täte(per medium) á 20 öre |
400 |
200 u ull á 1 Rdr |
200 |
40 Lu smör á 10 Rdr |
400 |
20 Lu Talg á 10 Rdr |
200 |
150 tunnor strömming á 20 Rdr |
3000 |
75 Lu Lax á 6 Rdr |
450 |
2000 alnar lärft á 40 öre |
800 |
Skeppsvirke |
500 |
50 stigar kol á 4 Rdr |
200 |
20 famnar björkved á 9 Rdr |
180 |
30 famnar Al á 8 Rdr |
240 |
50 famnar Tall á 6,5 Rdr |
325 |
100 famnar gran á 5 Rdr |
500 |
100 lass á 32 st á 2 Rdr |
200 |
5000 st. stör á 3 Rdr 100 |
150 |
Hustimmer, ställningsvirke, brandstegar, laggkäril, snöskoflor och
qvastar med mera |
2000 |
Summa |
22365 |
Att denna summa årligen inhemtas till socken är vår öfvertygelse,
hvarvid dock bör anmärkas, att kostnaderna för dessa artiklars tillverkande och
transport till afsättningsorten, äfvensom tidspillan i och för afsäljningen
icke äro från ofvanstående kalkyl afdragne.
Politisk författning
Kammarverk: Häggdångers socken är belägen i Westernorrlands län och
Södra Ångermanlands fögderi, samt utgör ensamt för sig ett regalt 3 klassens
prebende pastorat under Hernösands Stift, anslaget till lön åt Theologie
Lektorn vid Hernösands Elementarläroverk.
Inom församlingen finnes icke flera än 5 landbönder, hvilka ala i
välstånd och odlingsflit såt långt under de sjelfägande jordbrukarna. Betydlig
olikhet i godhet och värde förefinnes emellan lika beskattade hemman i denna
socken, hvilket förhållande måste tillskrifvas en mindre noggrann
skattläggning, hvarvid lägenas olika förmåner och odlingstillfällenenas samt fiskehamnars
olika tillgång icke tagits i önskvärdt afseende.
På sednaste 20 åren hafva hemmansklyfningar visserligen förekommit, dock
ej till någon anmärkningsvärdare mängd, hvarföre någon olägenhet deraf ej låtit
sig förnimma. Deremot har det vexande antalet af inhyses och backstugusittare
betydligt ökat tungan av fattigvården, och hotar att fortfarande tilltaga.
Af alla inom denna commun verkställda ägoskiften, hafva ej allenast parterna,
utan ock hela samhället, haft all den pecuniära och moraliska nytta, som i och
med dessa kostsamma förrättningar varit af en viss styrelse afsedd; ett omdöme,
hvaruti ägare af skiftade hemman i allmänhet uppriktigt instämma.
Häggdånger räknas i juridiskt hänseende till Säbrå tingslag, hvars
ordinarie ting, i saknad af tingshus vanligen hållas i Bondsjö, Hernösand eller
Äland.
Bevillning efter 5 års medeltal
A Personlig
skyddsafgift uppgår till Rdr
Rkmt 153,37
B Af löneinkomster 39,00
C Af jordbruket 250,87
D Af
husbehovssågarne 2,62
E Efter
II Art. Bev. Förordningen 38,62
Summa av
bevillningen 484,48
A Jordbruks- och
hemmantalsräntan 1137,64
B Kronotionden
som alltid löses med penningar
Uppgår till 4
tunnor och 8 kappar, hvaraf 1/5 råg och
4/5 korn,
hvarföre priset är beräknadt till 15Rdr 35 öre 633,19
c Mantalspenningar 167,25
d Gerningsören 1
Ständige
räntor summa 1939,08
Arrendemedel finns ej
Kostnad för rustning och rotering
Denna tunga
kostnad uppgår till 669,39
Socknen är inroterad vid 2. Norrlands 1:a Compagni och underhåller 6
båtsmän, hvars rotar ofatta circa 2 ¾ mantal hvardera. Hvarje Båtsman har torp
med nödig åbyggnad för sig och de kreatur, som af torpet födas(vanligen 2 kor
och 2 småkreatur)
A Kyrkoherde:
har lön i spannmål eller en särskild convention, samt
Något
strömming från hamnarna
Häradsskrivaren
beräknad till 793,50
B Capellans lön
af samma amtorial upptages till 149,50
C Kyrkobetjening 198,62
Medan socknen ännu såsom annex lydde under Säbrå Gäll, hvilket
förhållande fortgått till 1807, då socknen blef prebende för 2:a Theol. Lektorn
i Hernösand, erhöll församlingen år 1695 för första gången s tändig gudstjenst,
emot det att församlingen tillhand höll comministern, som ändock bodde i Säbrå,
särskild handhäst, Den tiden fanns ännu ej banad väg hit, utan allenast en
gångstig öfver skogarna åt Dal och Sjö byar, hvilken väg med plats kunde af
ridande begagnas. Denna omständighet, äfvensom det förhållandet, att
församlingens åtagande af hästhållningen blott var vanligt, har, enligt
anteckning i gamla kyrkoböcker, gifvit anledning till rätt besynnerliga
tvister, hvarom mera här nedan.
Härmed förenade kostnader beräknas till Rdr 595,12 öre. För närvarande
underhåller detta samhälle 16 fattighjon, af hvlka de äldre, medelst en till 12
dygns per mantal utsträckt successif gästning hos hemmansägare, erhålla vård
och upphälle, samt de yngre medels inackordering hos enskilde, hvilket allt af
Fattigvården ombesörjes. Från fattigkassan njuta dessutom alla ett för hvarje år vid majstämman fastställdt
bidrag af en penningesumma, klädespersedlar eller spannmål. Alla härmed förenade
kostnader utgå af hemmansägarna efter skatt.
Dett onus pålägger samhället en sammanräknad kostnad af 297, 56 Rdr
Detta enligt häradsskrivarens uppgift
Pastorsembetet deremot beräknar
utgifterna för skjutsningsbestyret till 1 Rdr 44 skilling Rkmt per seland.
Skjutserna utgöres vid Häggsjö eller Mark. Alldenstund socken är belägen på
sidan om stora landsvägen, har detta samhälle liten tunga av kronoskjut och
inqvarteringar.
Wäghållningsskyldighet är ett af de tyngsta besvär hvarmed jorden är
belastad. Kostnaderna härföre uppgå enligt Kon. Befallningshafvandes tabell
till 1127,75 Rdr
Pastor embetet åter uppger desamma till 2 Rdr per seland för vinter och
75 ör dito för sommarvägarnes underhåll eller inalles 2 Rdr 75 öre per seland.
Socknen underhåller:
A Allmäna
landsvägen från Säbrå gräns till närheten av Åvike bruk 1 ¼ mil
B Socknevägen
från kyrkan till Häggsjö 1
mil
C Socknevägen
från kyrkan till Dalund ½ mil
D Socknevägen
Ofvanskogsvägen 1
mil
Summa 3
¾ mil
Till denna rubrik hänföres:
Folkskoleafgift, kurhusmedel, tingshushyra och profoss lön,
barnmorskelön, brandstodsavgift, landsjemnad, riksdagsmannaarvode, jagtpremier
mm uppgående till 595 Rdr 12 öre.
Markegångsprisen å diverse persedlar för sednaste fem åren, jemte medii
priset af dem alla återfinnes i nedanstående
Persedlars namn |
1860 |
1859 |
1858 |
1857 |
1856 |
Medium |
||||||
Riksmynt |
||||||||||||
Rdr |
öre |
Rdr |
öre |
Rdr |
öre |
Rdr |
öre |
Rdr |
öre |
Rdr |
öre |
|
1 tunna Råg |
15 |
12 |
15 |
12 |
14 |
17 |
18 |
|
21 |
|
16 |
68 |
1 d:o Korn |
12 |
60 |
13 |
54 |
11 |
97 |
15 |
50 |
19 |
|
14 |
52 |
1 Lu Smör |
11 |
|
12 |
|
10 |
50 |
11 |
|
11 |
25 |
11 |
15 |
1 d:o Talg |
10 |
|
9 |
80 |
9 |
|
10 |
50 |
10 |
|
9 |
86 |
1 d:o Humla |
7 |
50 |
7 |
50 |
7 |
|
7 |
50 |
7 |
50 |
7 |
40 |
En oxe |
40 |
|
35 |
|
40 |
|
50 |
|
37 |
50 |
40 |
50 |
1 Får |
5 |
|
5 |
|
5 |
|
7 |
|
6 |
|
5 |
60 |
20 st ägg |
1 |
|
1 |
|
1 |
|
1 |
|
|
83 |
|
96 |
1 Lu Lax |
6 |
40 |
6 |
28 |
6 |
28 |
7 |
8 |
6 |
67 |
6 |
62 |
1 tunna strömming |
20 |
88 |
13 |
20 |
13 |
20 |
20 |
21 |
50 |
16 |
16 |
98 |
1 Lu hårdvallshö |
|
45 |
|
75 |
|
40 |
|
50 |
|
56 |
|
53 |
2 Lu halm |
|
25 |
|
30 |
|
21 |
|
28 |
|
37 |
|
28 |
en sågstock |
1 |
25 |
1 |
25 |
1 |
25 |
1 |
25 |
1 |
25 |
1 |
25 |
1 Drängdagsverke |
1 |
25 |
1 |
25 |
1 |
25 |
1 |
50 |
1 |
50 |
1 |
35 |
1 Öke dito |
2 |
50 |
2 |
50 |
2 |
50 |
3 |
|
3 |
|
2 |
70 |
1 famn björkved |
11 |
0 |
10 |
|
9 |
60 |
12 |
|
12 |
|
10 |
92 |
1 dito Al |
7 |
50 |
7 |
20 |
7 |
20 |
9 |
|
9 |
|
7 |
98 |
1 dito Tall |
7 |
|
6 |
|
5 |
76 |
7 |
|
7 |
|
6 |
55 |
1 dito Granved |
6 |
50 |
6 |
|
5 |
76 |
6 |
|
6 |
|
6 |
5 |
Vacance afgift för hel båtsmansrote |
125 |
54 |
123 |
22 |
110 |
24 |
118 |
80 |
119 |
71 |
119 |
50 |
Till ordningens och
sedlighetens vidmakthållande äro inga andra kommunala anstalter vidtagna, än
att sk sexmän äro tillsatte för hvarje
husförhörs- eller läsrote, hvilken sexman har uppsigt öfver roten, och
är skyldig att till Pastors embetet inberätta skedda oordningar och oseder. Har
en anmälan, som befinnes vara af gröfre natur, från sexman inkommit, inkallas
parterna för kyrkorådet, som är första instancen för slika mål, innan de
öfverlemnas till verdlslig domstolsbehandling.
För öfrigt är sockennämnde
enligt förattningarna bildad och redan i verksamhet.
Barnen undervisas i
församlingens fasta skola, af en vederbörligen examinerad och antagen
folkskollärare. Denna njuter som lön 8 tunnor korn, 3 gill hö, 1 gill halm, 9
famnar ved och fria husrum.
Slöjdskola finnes ej.
Hvarje handtverkare är dock åtföljd af lärlingar.
Sparbanksinrättningen är
gemensam med den i Hernösand för hela länet.
Socknemagazin finnes icke,
och saknas icke heller
För helsovården sörjer den
i Hernösand bosatta provincial läkaren, under orgelnisten besörjer
koppympningen.
Byordningar och andra särskilde
polisförfattningar äro ej antagne.
Fornlemningar finnes ej i denna socken
som är belägen under 62
grader och 32’ polhöjd, håller i längd 102 fot och bredd 47 ½ dito, samt är
försedd med ett torn om 19 fots qvadrat i foten.
Kyrkan är uppförd på en
hög, mot Kyrksjön brant stupande backe, tätt invid landsvägen. En i tornfoten
stående stentafla har följande inskription: ”År 1785, Tå konung Gustaf III
regerade, varande landts Höfdinge Commendeuren Baron Carl Bunge. Församlingens
kyrkoherde, biskopen doctor Eriv Hesselgren, commenister Per Sundsvall,
kyrkovärdar: ombudsmannen Olof Tjernberg och Nils Ericsson i Lindom; byggdes
thenna kyrka av Per Hagmansson”.
Tornet uppfördes 1848 under
ledning af byggmästaren Åkerlund i Läggdom i Säbrå socken.
Såsom prof på äldre tidens
prestationer, jemte förmåga att göra stora ting med ringa medel, vilja vi utur
kyrkoräkenskaperna låna följande uppgifter:
Kyrkobyggmästaren
Hagmansson från Stockholm betingade sig och erhöll av församlingen, jemte fri
kost under arbetet följande villkor.
Arvode i ett för allt 6000 daler specie = 500 Rdr
För ritningen 74 daler specie = 6,43
Rdr
Således byggmästarens inkomst 506,43 Rdr
För ett arbete från och med
1785 till och med 1789!
Den 1 maj 1785, eller
någora före kyrkobyggnades företagande, ägde jemlikt kyrkans räkenskapsbok,
kyrkokassan en behållning av 8882 Daler
281/2 öre kopparmynt = 493 Rdr 49 öre Rikmt. Och den 1 maj 1790, några månader efter arbetes fulländning,
hade samma kassa ännu qvar 210 Daler och 12 öre = 11 Rdr 69 öre.
Byggnadsföretaget hade således, allmogens dagsverken och materialtillskott
oberäknade, kostat församlingen inalles 988 Rdr 23 öre.
Åkerlund betinga sig 1848
för tornbyggnaden 1000 Rdr och fri kost.
Gör om det i våra dagar!
Månne Statens byggnadsföretag på samma tid ginge för lika pris? Ypperliga tider
hade vi tillbaka igen.
Kyrkan är till sitt inre
ljus och rymlig. Tio fenster insläppa dagern, af hvilka två äro på östra gaveln
ofvan altaret.
Altartaflan är tilldelad.
Den målades år 1795 af målaren Öberg f rån Hernösand och är ganska vacker. Dess
kostnad liqviderades medelst sammanskjutna medel. Den öfre delen af densamma
föreställer Christus på korset och den
andra den heliga nattvardens instiftelse.
Bredvid altaret stå bilder
af kärleken och hoppet, samt pelare som omge altaret, lagens taflor och
evangelii palmqvist. Ofvan synes en förgylld triangel af en blå sky. På sjelfa
altarbordet står en större armstake af messing med 3 pipor; inskription ”IBS –
MPD A:o 1673”
|
I
choret står ett vackert ur med tvänne taflor, den ena vänd å församlingen den
andra åt altaret. Detta ur är förfärdigat här i socknen af torparen Per
Persson i Klappnäs |
|
Nummertafla
med 60 numror af malm, finnes i choret. Den skänktes af församlingens ungdom
1829. |
|
Predikstolen, försedd med 8 bilder i hvar sin nisch
är tung och gammalmodig. Den lärer vara köpt från Säbrå kyrka. |
För öfrigt märkes i kyrkan:
En mindre ljuskronan af malm rummande 24 ljus – med påskrift: ”Häggdångers
församling till prydnad”. Väger 5 Lu 2 ½ u. År 1806 är denna ljuskrona
förfärdigad, af Esasias Linderberg i Sundsvall.”. Denna är inköpt för kyrkans
medel och kostar enligt räkenskapsboken 140 Rdr Rikmt.
En dito af malm om 8 pipor;
inskription: ”År 1725 den 8 september är denna Liuscrona förärad till
Hägdångers kyrka af häradshövdingen Eric Teet och hans hustru Brita Gripenclou”
En dito av malm rymmer även
8 ljus. Påskrift: ”År 1758 är denna ljuskrona skänkt till Häggdångers kyrka av
Jacob Jonsson och dess hustru Märtha Olofsdotter i By.
Slutligen en af malm om 6
pipor, saknar påskrift.
År 1838 byggdes här en
orgel om 6 stömmor, af nuvarande orgelnisten A Lindén; men som detta verk aldrig
kom till stånd, utan ständigt kostade församlingen förnyade reparationer,
beslöts ny byggnad. Denna verkställdes år 1854 af –directör JG Ek hvilken byggt
och uppsatt det nuvarande, som består av följande stämmor:
I.
Principal af tenn, 8 fot, de fyra största piporna af träd
II.
Borduna, helstämma af träd, 16 fot, fördelad på tvänne stämdrag
III.
Gamba, grofva Octaven, af träd, 8 fort, resten af metall
IV.
Gedacht, 8 fot, de 2 största octaverna af träd, resten af metall
V.
Basetthorn, 8 fot, från ostruke C af metall, grofva octaven öfverföres
på Gedachten
VI.
Octava 4 fot, helstämman af metall
VII.
Flöjt 4 fot, grofva octaven af träd, resten av metall
VIII.
Qvinta 3 fot, helstämma av metall
IX.
Octron 2 fot, helstämma af metall
X.
Trumpet 8 fort, grofva octaven af t räd, resten av metall, delad på två
stämdrag
XI.
Basun 16 fot, frisvängande tungor, endast grofva octaven på särskild
pedal
Cinceller indelade på samma
väderlådor, som manualen, med dertill särskild pedalreglering.
Manual claveret, som har
sin plats på verkets framsida är utlagt från grofva C till och med tvåstrukna
F. Heltonerna äro belagda med Ebenholz och Semitonerna med hvitt ben.
Bihangspedalen med klaviaturen af furu, är utlagd över två octaver. Böljorna,
två till antalet, 9 fot långa och 4 ½ fot breda, förvaras i särskilt bälghus.
Instrumentet stämmes i Orchesterton med likasväfvande temperatur .
Detta vackra arbete kostade
församlingen 4174 Rdr, hvaraf directör Ek erhöll 3800 Rdr och Målaren Hofrén,
som besörjde den yttre polityren, 375 Rdr.
Tillfullbordande af detta
verk hade framledne Justitii bergmästaren i Stockholm, riddare af kongl.
Nordstjerne Orden Herr J Ullberg, till församlingen donerat 3750 Rdr, hvarjemte
samma hederlige testator tillagt 600 Rdr såsom grundfond till inköpande af ett
boställe åt pastorn i församlingen.
Sacristian är rymlig och
ljus. Den är uppförd av sten och har tvenne st ora fenster samt spis. Här
förvaras kyrkans böcker och räkenskaper, samt derjemte nedan uppräknade
inventarier:
|
Ett epitaphium öfver häradshövdigen Teet, Här synes
Teetska vapnet: ett rödt korss i siffverfält med trenne strjernor deröver.
Derofvan visar sig en nedfälld hejlm, öfver hvars nackdel en hjort höjer sin hals och hufvud. Mellan
hjortens horn svöfvar en gyllene stjerna, Nedanföre står att läsa: ”Kongl.
Majts Trotjenare och häradshöfdninge öfver Ångermanland sam derunder liggande
lappmark, den ädle och välborne härren, Hörl E R I C T H E C T, född hitt till värdden den 20
augusti 1673 och i Hernösand död den 8 augusti 1733. |
En kalk förgylld innantill,
skänkt af kyrkovärden Is. Larrson i Torrom, Ett petén; en dopskål, skänkt af
häradshövding Teet, samt kalk, patén och dop i mindre format och tillhörande
socknebudstyget.
År 1839 i september månad
bortstulos följande persedlar, utan att hafva tillrättakommit. En kalk med
patén af silfver med förgyllning inuti, skänkt af församlingens ungdom 1788.
En kommunion kanna, En
oblat och samma metall, på locket märkt med AMT och i botten med W LF CP
Sistlidne år i november
månad skedde ock inbrott i sacristian, hvarvid tjufvarne dock för sitt
mödosamma arbete , måtte nöja sig med några skillingsslantar i koppar.
I tornet förvaras
församlingens tvenne kyrkoklockor. Den större klockan har följande text:
Å ena sidan: ”År MDCCCI är denna
klocka omgjuten i Sundsvall af Carl Jacob Linderberg & Son”
Å andra sidan: står namnet Jehova i
hebräiska bokstöfver omstrålade af en gloria samt nedanföre ”Kommer och låter
oss gå upp på Herrans berg till Jacobs – Guds Hus, att han lärer oss sina
vägar, och vi vandra på hans stigar. Jes. II:3”
Omkring övre ringen: ”Ära vare Gud i höjden
Luk II:4”
Omkring nedre ringen: ”Gå in i Herrans portar
med tackande uti hans gårdar med lofvande” Denna klocka väger 3 Sk 9 ?
metallvigt.
Mindre Klockan:
Ena sidan: ”Wak upp här väkten
ljuder etc, etc, sv PD 73”
Andra sidan år 1848, då herr docktorn
och professorn J Norrman var Kyrkoherde, herr I Kerfstedt v comminister och Per
Jonsson i By samt Lars Göransson i Sjö kyrkovärdar, är denna klocka på
Häggdångers församlings bekostnad gjuten av NP Linderberg i Sundsvall”
Öfre ringen: ”Att det andra hafver, lofve Herran, Halleluja” PS 150:6
Klockan väger 1 SK 14 u 3 ?
metallvigt, och kostar församlingen 312 Rdr 37öre.
Kyrkokassan ägde
1 maj 1720 6,28 Rdr
1 maj 1785 483,49 Rdr
1 maj 1790 11,69 Rdr
1 maj 1831 2569,88 Rdr
1 maj 1846 6219,79 Rdr
men har nu efter
tornbyggnaden en skuld af 1214 Rdr och 26 öre.
Vinkassan äger 321,59
Rdr
Fattigkassan äger 1692 Rdr
Skolkassan äger 259,70
Rdr
Redan år 1838 utgick i socknen en lista till antecknande
af frivilliga bidrag i ändamål att föröka Ullbergska donationsfonden, stor 600
Rdr, till inköpande av prestbord. Till prestbord inköptes äfven den 10 februari
ofvannämnde år ¼ man jord i Muggjerds by, hvilket köp dock först på sednare
åren tillfullo liqviderats.
Slutligen tillåta vi oss
göra några korta utdrag från församlingens visitations protokoller af åren 1684
till 1742, hvaraf den tidens seder och
tänkesätt framträda för våra ögon och i bjerta skriftningar afbryta från våra i
många hänseenden bättre, men ock i några vida sämre förhållanden.
”Anno 1684 Dnica
Trinitatis:” Fordrade dåvarande kyrkoherden biskop MP Steuchius, att
församlingen skule ”ovägerligen” hlla honom tillhanda ”inventarii hästen” till
åkerns skötande i Sebro smat capelans hästen, för att få gudstjenst.
”Acta visitationis Classicae i Hejgdanger A:o 1685 6/2”
Hustru Segri och hustru
Imerentia I byg voro uti en liten controvers. Refl. The böra förlikas och vara
goda vägnner” ”Item tillsattes nya kurko- chor- och läktevaktare”. ”Absento sub
examinen chatechetico Er. Ersson i Torrom m fl Refl pliktar 1 dalre km till
kyrkan”
AvC 1686 24/2: erhöll församlingen en
grunglig skrapa för bristande underhåll av ridvägen mellan Säbrå och Häggdånger
med h otelse att ”finnas de ytterligare motvilliga eller lama att vägen bygga,
t ages kyrkonyckelen them ifrå”,och gå till Säbrå. Hvad vår t ids separitister,
baptister m fl skulle skria om en dylik styrelse äfven nu fördels inom kyrkans
område.
Socknen erhöll egen
komminister först år 1695.
Denna var Nicolaus J
Eurenius, som sedan blef kyrkoherde i Löfånger.
Efter honom kom år 1703
Osten E Harlin född 1670(bondson), student 1693, prestvigd 1700.
så Anders A Sellin född
1700, student 1722, prestvigd 1723, död 1761.
Så PO Sundsvall, född 1723
i denna socken. Student 1746, prestvigd 1749, dödsåret okänt, derefter
J Kahre död?
JO Klochhoff, kyrkoherde i
Mo 1836
J Kerfstedt, kyrkoherde i
Botum 1852
Petrus Brandell, v pastor i
Säbrå – 1860 och
Per Elfström för det
närvarande