Beskrifning öfver Häggdångers socken uti Westernorrlands län och Södra Ångermanland af

 

August Backman år 1860

 

Djurarter, träd och växter | Invånare | Folkets lefnadsförhållanden | Boningssätt | Plägeseder | Angående tjenstefolkens löningsvillkor |  Åkerbruket | Om träd- och kryddgårdsskötseln | Ängsmarken samt i förening dermed boskapsskötseln | Skogarne | Binäringar | Ekonomi | Politi| Kyrkan

 

Socknens allmänna beskaffenhet

Häddångers socken, hvars kyrka är belägen 1 ¼ mil sydvest om Residentstaden Hernösand, gränsar i norr till Stigsjö och Säbrå socknar, i öster till Säbrå, i söder till Bottniska viken, och i wester till samma haf, Hässjö församling af Medelpad, samt en del av Stigsjö område.

 

Socknen har sin största utsträckning i norr och söder från den punkt, der Säbrå, Stigsjö och Häggdångers äbovälden sammanträffa, till Skarpuddens yttersta spets vid hafvet, hvlken sträcka mäter 49 000 fot eller närmast 1 1/3 mil.

Största bredden inträffar i nordost och sydwest, från Hässjögränsens utgång i Muggjerdsviken till Säbrå rågång, utgörande 34 140 fot = nätt en mil.

Socknen omfattar följande ägor:

Gårdsplatser och Kolgårdar                          83 tunl = 464 Ref. 80 st

Åker                                                           741 Tunl = 4149 ref 60 st

Äng                                                           1482 Tunl = 8299 Ref. 20 st

Skog och utmark                                         18368 ½ Tunl = 102863 Ref. 60 st

Summa                                                     20 674 ½ Tunl = 115777 Ref. 20 st

 

Deraf likväl 942 tunnland eller 5 278 qvadratrefvar äro mossar, och 1548 tunnland eller 8571 qv. Refvar 60 st vatten

 

 

Inom denna samling finnas inga öppna slätter, utan allenast dalsträckningar  emellan de många bergshöjderna och utefter de emellan dem flytande vattendragen. Socknen har tämligen god skogstil!gång. Af kartan hittar man lätteli­gen dess belägenhet i hänseende till de odlade ägorna.

Deföre att åtskilliga byars inägor, genom mellanliggande större skogsträckor äro avskilda från den mer bebyggda trakten har socknen blifvit indelad i trenne hufvudtrakter eller:

 

Opp i Socknen – omfattande Andtjerns och Häggsjö med flera deromkring belägna byar

 

Ofvan skogen – eller Klappnäs, Gåsnäs, Gnistring, Högsnäs byar samt

 

Den egentliga bygden inbegripande byarna By, Böhle. Dalund, Hof, Lindom, Muggjerde, Rogsta, Skedom, Skällom och Torrom

 

De många här förekommande bergshöjder hafva föga betydenhet; och den så kallade Galtryggen är måhända ensam värd att omnämnas, emedan den genom sin egendomliga skapnad, som föranledt namnet, fäster uppmärksamheten vid sig, och tröttar den resande, som  uppför dess branta sidor måste passerad den här framdragna landsvägen.

 

Af den mängd mindre vattensamlingar här finnas emellan berg, må nämnas Häggsjön(265, 5 tunnland) faller ut i Andtjern(13 tunnland), som dessutom emottager bäckar från  Kammartjern(29 tunnland), Ottebölesjön(24 tunnland),  Tjernsjösjön(22 tunnland) samt Skiljesjön(6,5 tunnland). Andtjern lemnar sitt vatten vidare till Sjösjön(148 tunnland), som der emottager semte en å från Kyrksjön(71 tunnland), hvilken tillika i sig upptager och till Sjösjön afbördar vattnet från Grössjö(46 tunnland) och Stora Wädersjön(51 tunnaland). Efter att hafva emottagit dessa vatten, utgjuter Sjösjön sitt öfverflöd medelst en å, som å By ägor infaller uti Gårdtjern(7 tunnland), sedan samma å emottagit en bigren från sjön Galten(30,5 tunnland), som sjelf upptager en bäck från Kissjön(5 tunnland). Alla dessa vatten bana nu sig väg till hafvet medelst en å, som från Gårdtjern rinner öster ut till Byviken uti hvilken den utgjuter sig.

 

Till detta vattensystem höra dessuotm Svart- och Stortjernorne, Lillflärken, Degermyr-, By- och Abbortjernerne, Knipsjön sam Hvittjern på gränsen mot Säbrå. På gränsorne ligga dessutom följande vatten; En del av Elgtjern(20 tunnland), en dela av Öjesjön(113 tunnland), dito av Kalfbäckstjern(15 tunnland) samt en del av Storsjön (73,5 tunnland). Sistnämnde sjö har sitt utlopp i Åviken nära gränsen mot Hässjö och upptager afloppet från Klappnässjön(82 tunnland), under det Hållsjön(10 tunnland) uttömmer sig i densammma.

För övrigt på skogarna spridda märkas: Lund-, Krok-, Djup-, gård-, Öfver-, Ytter- och Kafvelbrotjernorne. Direkt utlopp i hafvet hafva Lilla Wadesjön(22 tunnland), Stugusjön(17 tunnland), som lemna sitt vatten till Malviken, Träsksjön(14 tunnland) utfallande i Surhalsen, och Dalasjön(50 tunnland) som förbinder sig med Wägsjön(16 tunnland), hvilken åter leder sig inuti Fölschingen(39 tunnland), under loppet u pptagande en å från Hvitmyrsjön(6 tunnland). Fölschingen lemnar medels en å, som utfaller i närheten af Lerviken , sitt vatten åt hafvet. På denna trakt märkes derjämte Hästsjön samt Bro- och Ljustjernorne.

Wikar: Det angränsande hafvet bildar följande betydligare inskärningar: Å., Muggjärds eller Norra viken, Bars-, och Malviken, Surhalsen, Lerviken, Glohamn, samt Häst- och den långa Byviken.

 

Kärr och mossar: Här finnes ej mossar af synnerlig utsträckning. I de delar af socknen, hvilka i dagligt tal kallas Ofvanskog och Opp i socknen, hafva mossarne allenast sten och grusbotten och äro i öfrigt obeqväma för odlig, hvaremot förhållandena är motsatt nere på bygden, der flere mossar, hvilande på lerbotten och lämliga för odling, endast vänta på idoga händer, för att aftappas och beredas att lemna en ypperlig äring. Dylika odlingar hafva äfven ppå några ställen hvarest laga skiften betryggat äganderätten och sporrat arbetsfliten till en lönande täflan grannar emellan.

 

Jordmånen består i allmänhet af lera och mjulna antingen skilda eller mer och mindre förenade.

Den egentliga bygden har öfvervägande lera, som på flera ställen är skarp och ganska svårbrukad, men lemna dock säkra skördar. De öfre äro med hänseende till jordmån och klimat icke sämst lottade. Här förekommer ringa lera, mest sandmjulna, samt tillfölje af ofullständig dikning ofta frostskador. Ofvanskogen åter finnes något lera, ehuru mjulna äfven här är öfvervägande, dock af en bättre beskaffenhet än den opp i socknen befintliga, frost verkar här mindre. Detta om den odlade marken.

 

Afrösningsjorden deremot är nästan öfver allt uppfylld med berg och stenholster, mellan hvilka mer och mindre smala kärrstråtar och moland framslingra sig.

 

Mineralier: Vetterligen har denna socken icke något anmärkningsvärt i detta afseende att förete. Berg och stenar äro sammansatta af den här på orten allmänt förekommande graniten och gnejsen.

 

Helsokällor: Hülpers omtalar tvenne dylika nemligen en vid Dallund och den andra vid Kyrkbyn, hvilka dock numera äro okända, deremot besökes nu för tiden en sådan på Rogsta ägor, om hvars egenskaper författaren dock är okunnig

 

Djurarter, träd och växter

Inom detta samhälles ägoområden hafva så vidt kändt är, aldrig visat sig andra djurarter än de i Ångermanland vanliga, och när samma förhållanden äger rum med t räd och andra växter, så torde det vara ändamålslöst att här  uppräkna förekommande arter, hvilka det förutom äro allmänt kända.

Socknen kan icke anses  vara tillfullo uppodlad, utan återstår här ganska mycket att i odlingsväg göra, synnerligast Ofvan skogen, hvarest  vidsträckta odlingstillfällen gifvas.

Klimatet är ganska strängt. Det närbelägna hafvet har ett påtagligt inflytande på jordbruket och helsotillståndet. Inträffar ostlig vind p vårsidan, samlas drifis i mängd till dessa kuster, hvilken isamassa förer med sig och underhåller kalla och fuktiga vindar, hvilka hindra vårgörningen och utsädet, samt ej sällan förorsaka sjukdomar, helst frostfebrar bland befolkningen.

Att döma af sockennamnet, sådant det nu allmänligen stafvas, tyckes det härleda sig från angur = vik och trädet Hägg, det är vikar med trädbevuxna stränder. Men aldenstund socknen i gamla handlingar, och senast i kyrkans dokumenter f rån år 1701, benämnas Heigdanger, så torde ofvan anförda derivation vara oriktig, helst häggträden härstädes ingalunda äro ymniga, utan tvertom förekomma ganska sparsamt. Då författaren emellertid ej kan angifva sannolikaste härledningen för Sockennamnet, har man dock vetat anföra ofvanstående omständigheter till ledning för dem som dertill besitter nog beläsenhet och förmåga.

 

Invånare

Jemlikt nedan införda utdrag af tabellverket för socknen sådan det i kyrkans archiv finnes ordentligt förvarat, hur folkmängden härstädes från och med år 1750, då tabellverket infördes till och med innevarande år 1859 ökade från 4452 personer till 1008, hvilken tillväxt tvifvelsutan bör tillskrifvas den stegrade odlingsfliten, som beredt invånarna bättre lefnadsomständigheter och deraf tillflytande helsa och lefnadsglädje. Då de klimatiska  svårigheterna  i och med de utvidgade odlingarne hafva blifvit mer och mer undanröjda , så hafva  ymniga år tätare inträffat, hvilka åter naturligtvis alstrat helsa och fruktsamhet bland befolkningen. I någon mån torde äfven skedda inflyttningar hafva ökat folkstockens nummer, hvars progressiva tillvext bäst synes i nedanstående

 

År

Födde

Döde

Födde

Gifte

Ogifte

Enklingar

Enkor

Barn under 15 år

Summa

Hushåll, antal

Anmärkningar

Äkta

Oäkta

Trillingar

Tvillingar

1750

8

1

9

 

5

174

118

4

28

128

452

81

1781 kappar

1755

14

1

4

 

 

184

116

6

33

139

478

82

Regning och kall sommar

1760

6

2

6

 

 

192

160

4

21

134

511

83

1783 gälde råg 3 1/3 Rdr

1765

19

1

12

 

 

222

108

6

25

167

527

84

och kornet 3 1/6 Rdr

1770

17

 

16

1

5

228

120

5

27

166

546

92

1785 korn=2,5

1775

21

 

13

 

5

242

125

5

27

171

570

98

1801 råg = 9,16

1780

17

 

8

 

 

244

142

10

26

184

606

107

1801 korn = 8

1785

19

 

19

 

 

254

130

6

22

166

578

99

samma år ymnigt strömmingsfiske

1790

16

1

15

 

 

236

150

5

19

205

615

122

 

1795

23

1

19

 

5

270

141

7

36

207

661

154

 

1800

18

3

23

 

5

262

327

6

25

218

838

153

 

1805

25

1

20

 

5

322

171

12

36

213

754

178

 

1810

31

2

18

 

1

340

162

14

45

249

810

171

1812 total missväxt

1815

23

1

21

 

 

346

161

11

50

256

824

176

 

1820

22

3

16

 

 

322

201

11

49

242

835

182

1821 svår missväxt

1825

23

4

27

 

 

352

207

7

51

240

857

190

1822 ymnigt år

1830

24

4

27

 

 

328

209

17

52

243

849

188

1823 stark och mycken havsström

1835

28

1

22

 

 

322

226

24

48

229

849

185

 

1840

28

1

26

 

 

344

239

10

47

234

874

176

 

1845

39

1

29

3

2

346

254

12

49

310

941

191

 

1850

34

2

27

 

4

366

254

12

60

343

1035

208

 

1855

34

3

18

 

 

368

231

12

69

358

1038

202

 

1856

26

2

19

 

 

388

215

12

63

365

1043

225

 

1857

26

3

24

 

 

384

218

13

66

356

1037

231

 

1858

24

5

24

 

 

380

216

13

62

355

1026

260

 

1859

23

3

21

 

 

376

209

11

59

353

1008

278

 

 

Af denna öfversigt inhemtas den sorgliga sanningen, som i de aldra flesta communer tyvärr framträder, att osedligheten synnerligast visar sig i tilltagande från och med detta år – hundradets ingång.

Socknen räknar 77 hemmansrökar, 6 ordinareie Båtsmän, 37 backstugor och 81 för viss tid afsöndrade lägenheter. Häraf erhålles summan 201, till hvilken nummer husböndernas antal således borde uppgå; hvaremot tjenarnes sammanräknade mängd allenast uppgår till 115, då till deras klass dock icke blifvit hänförda de mer och mindre fullvuxene barnen, hvilka hos hvar  sine föräldrar ersätta tjenares platser.

För övrigt arbeta alla socknebor med såväl hufvud – som binäringarne, derifrån ensamt undantagne de få gerningsmän, hvilka med hvar sine handtverk föda sig sjelfva och tillhandagå allmogen.

 

Folkets lefnadsförhållanden

Till sitt lynne är denna allmoge foglig och fridsam. I allmänhet råder mycket gästfrihet och en inbjudande hjertlighet hos dem. Wäl finnas här som öfverallt undantag från detta allmänna förhållande, men då dessa undantag i huru ful fomr de än  uppenbara sig, icke så ofta, ej heller till den mångfald, förekomma, att de med den bättre sinnade befolkningens antal och öfvervägande moraliska lemnade vitsord(med bibehållande af sanningen fordringar) få gälla. Att allmogen härstädes icke är fri från åtskilliga, misstroende mot ståndspersoner, förkärlek till det gamla, eller som man säger, till hvad Farfar har gjort och låtit mm, kan väl ej förnekas; dock kunna dessa socknebor derföre ej synnerligen klandras, när man svårligen torde kunna, inom Sveriges landamären, uppvisa något samhälle, hvares bebyggare icke äro af samma sjukdom i nationallynnet anstuckne.

Fäster man sig åter vid denna befolknings klädedräkt, så tillvinner den sig ovillkorligen aktning och förtroende. I motsats till hvad man nu förtiden på de flesta ställen i Södra Ångermanland får se, tyckes denna sockens allmoge ännu trifvas i s in enklare, men derföre icke mindre snygga och ändamålsenliga beklädnad. Wisserligen har tidsandan i så motto bemägtigat  sig ungdomens sinne, att den något afvikit f rån de äldres allvarligare kläder, men den lilla fåfänga, som härutinnan uppenbaras, är dock af ganska oskyldig art, och på intet vis att jemföra med det efterapningssystem och dess till löjlighet gränsande följder som frodas bland Ådalarnas  uppvexande slägte. Wadmal och hemtillverkade tyger bäres här ännu till högtids, utan att någon hunnit blifva så pbehöfligt klok att anse detta sig mindre passande.

 

Boningssätt

Öfverhufvud taget har denna allmoge iakttagit en förståndig måttlighet vid sina boningars uppförande. Undantager man några enstaka fall, så ser man icke här dessa eljest ofta förekommande öfvervåningsbyggnader, hvilkas obehöflighet för en landtman på vår ort af deras oinredde skicka och ruskiga utseende säkrast bevisa.

Wanligast förekommande äro så kallade korsbyggnader med 4 rum ner, samt en á två vindskammare.

För kreaturens bättre vård har ändtligen allmogen börjat inse nödvändigheten af luftligare samt för dagljuset åtkomligare ladugårdare, hvadan forntidens låga, mörka kyffen mer och mer vika undan för ändamålsenligare och snyggare stallar.

Likasom i allt allmogens förhållande, spåras äfven i deras hemvist numera snygghet och deraf följande trefnad. Den enfaldiga men derföre ej mindre hjertliga välviljan, mäter en vid inträdandet i deras  boningar, och följer en troget, så länge man i ord och handling gör sig värdig af förtroende.

Det är derföre icke så svårt att leda denna allmoge, allenast man icke tager den för tvärt, eller allt för mycket stöter mot dess fördomar. I motsatt fall reser den sig som en mur, hvars envishet icke är lätt att övervinna

 

Plägeseder

Böjelser för dansgillen, här kallade ”lekstugor”, hvarmed ofta oordningar och sedeslöshet medföljde, har nu nästan alldeles upphört och lemnat rum för ett med kristendomens läror praktiserat tillämpande, mer  öfverenstämmande sinne, hvars frukter tydligen förnimmes i det dagliga umgänget. Wisserligen har dryckenskapslasten äfven här sina offer, hvartill de täta besöken i Hernösand, för afsättning af fisk samt ladugårdens alster, gifva många tillfällen. Otucktslasten tyckes äfven, efter  hvad tabellverket upplyser, vilja tilltga men ännu har ingen af dessa laster undgått det straffande omdöme, som de rättvisligen förtjena, och är säkert  hopp för handen att de skola mer och mer aftyna.

Brudfolk vigas numera lika ofta hemma som i kyrkan. Bröllopen vara sällan öfver tvänne dagar. En förtrolig munterhet kryddar dessa högtider, från hvilka bullersamma nöjen mer och mer afvisas. Den i Ångermanland vänliga ”begåfningen” äger rum äfven här. Den sker första dagen, som äfven kallas ”stordag”. Tjenstförrättande presten sätter sig vid dett bord i bröllopssalen, vid hvilket brudparet äfven bekommer platser. Efter ”ett för tillfället lämpligt tal” af pastorn, framträda nu brudparets föräldrar, slägtingar och anförvandter, samt sednast oskylde gäster till bordet, der de till pastorn  aflemna gåfvor i penningar, husgeråd, kreatur, silfverpjäser och dylikt, hvilka gåfvor tillfalla de nygifta, och af pastor antecknas jemte gifvarens namn. Hvarje sådan gifvare, hvilken sedermera träder i äktenskap, har rätt att återfå sin gåfvas färde af den brudgum , till hvilken han aflemnat den.

Å de bröllop hvarest dans ännu förekommer, gifvas åter en andra uppbörd, som ensamt tillkommer bruden utan all återbetalningsskyldighet. Denna afgift kallas ”danspenningen till bruden” och taxeras från 50 öre till och med 4 Rdr Rikmt af hvarje man, åt hvilken bruden skänker äran av en dans. Slutligen är det öfligt att angränsande matmödrar mot slutet af första dagen afsända mjölk till bröllopsgården. Denna mjölk ditbäres af unga bonddöttrar eller pigor, hvilka då för tillfället få namn af ”Mjölkstintor- eller ”pigor”. Dessa undfå nu traktering, och hafva i händelse af dans, uteslutande rätt till kavaljerernas uppmärksamhet. Seden att till gästerna utdela lerpipor aftager allt mer och mer.

 

Angående tjenstefolkens löningsvillkor  har författaren på stället inhämtat att:

En dräng betingar sig från 40 till och 80 Rdr Rimt i mån af sin duglighet. Derjemte skall han efter vedertaget bruk hafva följande klädespersedlar: 2 par skor, en fulständning klädning av vadmal, 4 skjortor, 2 ? ull, ett par blågarnsbyxor smat ett par kalfskinns handskar.

En piga åter undfår i contant lön 20 á 30 Rdr Rikmt och derjemte 2 par skor, en ylleklädning, 4 lintyg samt 2 ? ull.

Dessa löners belopp omvexla äfven något, med anlending af goda eller onda år. Det har nemligen visat sig, att lönerna stegras, när god årsvext erhållits, emedan flera af de tjenande då vill vara fria, för att med de högre dagsverkspriserna i den närbelägna staden, och de billigare lefnadsmedlen på landet, kunna föra ett beqvämare lif.

Allmänna priset å dagsverken är för en  man 50 öre á 1 Rdr med kost på stället, samt för en qvinna under enhanda villkor 37,5 á 50 ör. Per medium efter de 5 sednaste årens markegång åter uppgår priset för ett karldagsverke på egen kost till 1 Rdr – 35 ör, samt för ett ökedagsverke med samma villkor till 2 Rdr 70 öre Rimt.

 

Näringar

Såsom hufvudnäring för denna ort äro att anse åkerbruket och boskapsskötseln, hvermot till binäringar böra hänföras strömmings- och laxfisket, linneväfnadstillverkningen samt försäljning av skogefekter.

 

Åkerbruket

Utaf församlingens 20 skifteslag, hafba 13 resan till jordbrukets stor fromma undergått laga skifte, hvarigenom odlingsfliten  mycket fefordrats och den enskilda välmågan uppblomstrat.

Moderåkern, hvars areal uppgår till 4149 qv Refvar 60 stänger, brukas här i tvåskifte, så att 2/3 årligen besås och 1/3 lägges i träde. Jorden skötes nu med ganska mycken omtanka och sund ordning, jerfördt med förhållanden blott ett tiotal af år tillförende; och ändock återstår mycket att derutinnan önska. Bristande dikning är etet allmänt fel bland allmogen, ett fel, som väsendtligen betager jorden dess naturliga alstringskraft. Trädesåkrarna vårdas väl, och fordra mycket arbet till jordens luckring och sälbränning, hvartill inalles fem särksilda vändningar vanligen användes. Här utsås allenast korn och råg. Kornet, af det 6 radig slaget (horduum vulgare) lägges i jorden i slutet af maj eller första dagarna af juni månad, alltefter som hafsisen närmar eller fjermar sig kusten, och är oftast moget till skörd i början eller medio av september. Utsädet deraf beräknas till 1223 cub.fot 6 kannor, eopch medelafkastningen för fem år, sedan utsädet är afdraget uppgår till 5096 cub.fot.

Rågen utsås omkring den 10 augusti och skördas i slutet af juli månad påföljande år. Utsädet är 72 cub.fot 8 kannor och skören per mediium med afdrag af utsädet 434 cub.dot.

I början av juni månad utsås omkring 1030 cubfot 8 kannor potatis och i medio eller slutet av oktober skördas 4446 cubfot och 4 koannor.

Detta sädesslag, potatis, som hittills farit en öfvervägande del af hvarje hushålls lifsuppehälle och som af jorden lemnats oss för så godt pris, hotar nu att alldeles gå ut. Redan länge har potatis visat sig mindre god, än tillförene, och slutligen utbröt en allmän sjukdom hos densamma. Det var för omkring 6 år sedan, som denna sjukdom härjade och beröfvade såväl den fattigens om den rike en sund och välsmakande på samma gång som billig föda. Denna gång visade potatisen sig svampaktig med bruna och röda fläckar samt en högst vidrig lukt och smak, men i år har sjukdomen antagit karaktären af torröta, hvarigenom den är svårare att upptäcka, emedan frukten kännes fullkomligt hård och frisk. Kokas den och skalas, upptäkcer man genast af lukt och smak, huru grundligt förstörd den är. Wi tro att orsaken härtill r fröpotatisens höga ålder. Det vore derföre troligen högst nyttigt, om nytt frö framdrogs antigen ur knopparne, eller ock genom plantering af blotta bladen, hvilket sednare författaren med förvåning sett lyckas, Det vore i sanning en icke obetydlig och svårligen eratt nationalförlust, om denna förträffliga vext skulle utdö och Sveriges inbyggare således komma i saknad af detta vigtiga födeämne.

 

Om träd- och kryddgårdsskötseln

är icke mycket att säga. Allenast vid prästgården, Hof och Dalund, eller med ord, der ortens få ståndspersoner uppehållit sig, finnas spår av denna verksamhet. Det mera bemedlade af allmogen hafva äfben gjort små försök h örutinnan, hvilka dock inskränka sig till smärre t äppor invid solsidan af deras mangårdare, hvermot de uppdrifva ett obetyligare qvantum rofvor, rötter och morötter, gräslök och persilja, samt några stockrosor mm till ögats förnöjelse.

För öfrigt saknar allmogen sinne för trädplantering. På många ställen hvarest naturen sjelft planterat vackra och oskadliga björk., al-, asp-, och rönnträd, ser man ofta derföre desamma vanvårdade och skadade om icke rent af borthuggna.

Hampa odlas här icke, men Lin sås temligen allmänt, hvarföre och lärfttillverkningen öfverstiger befolkningens behof.

Humlegårdar är o vid de flesta ställen af ålder anlagda och underhållas väl, dock afsättes ingen humle utom socknen.

Jorden kan icke sägas vara hårdbrukad, kanske Lindoms ägor kanske undantagnde, men ej heller  lättare skött, ememdan den myckna leran tarfvar arbete för att blifva lucker.

Hos allmogen har på senare tider, u ppstått en berömvärd ifver att öka gödseltillgången för sina hemman. Till den ändan bildas komposter af hvarftalslagd myrjord, salt och hackadt granris, på hvilka hgar urin dagligen tömmes. PÅ många ställen saknar väl jorden ännu nödig avdikning, men äfven deråt har allmogens uppmärksamhet blifvit riktad mera än förr, hvarföre denna olägenhet mer och mer afhjelpes.

Säden afmejas här med lie och bindes i kärfvar, af hvillka 12 läggas i en hög och kallas ”en skyl”. Från åker forslas dessa på kärra för att till torkning i de hässjor som allmogen alltid hafva uppförda vid gårdarne. Dessa heässjor äro afdelade i ”länkar”,  eller ”wedlängder”,  af hvilka hvar och en räknar 19 á 23 stänger i höjden och omkring 34 fot i bredd. Här torkas säden, hvarefter den intages i ladan och tröskas.

För det mesta sker tröskningen med handkraft, dock hafver på sednare tiden blifvit byggde 3:ne tröskverk för vattenkraft och 2:ne dito som drages av hästar.

 

Åkerrredskapen inskränker sig till den i Norrland vanliga, nemligen: plog av jern, harf, mullstock, sladd, rist och åder eller al.

Till linets beredning äro linskäktar anlagde här och var i backarne.

 

Ängsmarken samt i förening dermed boskapsskötseln

 

I jemförelse med hvad i Ångermanland eljest är brukligt, håller denna allmoge mycket öppen ålker i förhållande till ängen. Enligt tabellen har socknen 4149 3/5 qv refvar åker, men allenast 8299 1/5 refvar äng. Men denna allmoge lider derföre icke brist på foder, ehuru proportionerna emellan åker och äng i grannsocknarne vanligen är 1 till 4, ty ängen häfdas ovanligt väl. Ängarne bestå till det mesta af  hård- och sidvall; hvaremot slottermyror sparsamt förekomma, och endast i byarne ofvan skogen. Höjorden ligger i vexelbruk, omkring hvar 10.e år uppköres den och gödslas väl samt besås med korn och höfrö(klöver, vicker, thimotej och luddåtel), hvarefter den igenvallas och bär ymniga skördar.

Rådande grässlagen äro de här på orten vanliga såsom ängsgröe, ängssvingel, ängsskafle, gegen mm smt fräken och vass vid stränderna av tjärnar och mindre vattendrag.

Ängsskötseln kan enligt får åsigt, anses vara väl vårdad: hvarföre allt hopp är för handen, att den mer och mer nalkas sin fullkomning.

Wattendämning och silning är ännu icke begagnad här, dock gifves det många beqväma tillfällen dertill, hvarföre det endast fordras att någon börjar dermed, för att fler skulle följa efter.

Ängens medeläring beräknas till 3 lass á 40 pund per tunnland. Här vinterfödes 98 hästar, 19 oxar, 574 kor. 141 ungboskap, 513 får, 45 getter och 78 svin

Utmarken lemnar på många ställen ett ganska knappt bete; dock någorlunda tillräckligt för behofvet. Rödjning brukas icke.

Högst obetydligt av spannmål ingår uti boskapens födoämnen. Allenast får, när strängare körslor påkalla ett kraftigare underhåll, eller sparsammare höskörd inträffat, något korn och hafre till utfordring. För övrigt samlas höstetiden löf, bark, skof och små tallbuskar, hvilket allt under vintern med begärlighet ätes av småkreaturen.

 

Skogarne

hvilkas areal är 102, 863 3/5 qvadrat refvar bestå af tall och gran, samt någon löfskog(björk, asp och al) efter vattendragen och i dälderna. De äro för behofven fullt tillräckliga, och lemna äfven ganska mycket afsalu, men den ytterligare vanvård, hvars skadliga följder äro ögonsynliga, hotar att alldeles utrota densamma. Barrskogen tarfvar mins 100 års återvexttid för ved och 150 á 200 år för timmer men ändock göres intent, för att underlätta naturens tröga alstringsförmåga. Barktägten och samlandet af tallbet förstör mycken ungskog, och lemnar sannolikt icke en  motsvarande nytta, hvadan den borde upphöra. Det vanliga stängselsättet och husens betäckande med näfver och takved, som numera dock är i aftagande, verkar lilkaledes skadligt för våra skogars bestånd, men som dessa behofven äro nödvändiga, så är derom ej så mycket att säga. Emellertid hafva socknemännen, genom närheten till Hernösand, rätt goda inkomster af sina skogar hvilket närmare inhemtas här nedan.

Slutligen bör anmärkas att Hofs byemän alldeles sakna skog, hvarföre de af angränsande måtte köpa sitt oundgängliga behof derav.

Hemmanet Hof var på 1500-talet  Häggdångers prestbord. Dess förvandling till kronoskattehemman lärer sålunda tillgått. Sedan Konung Johan den III år 1583 h ade priviligerat Hernösands stadsanläggning, donerade han år 1584 till den nya staden bland annat de närbelägna hemmanen Hof och Fogelsta om 2 11/12 mantal.

De hemmansåbor, som så bebodde Hof och Fogelsta , blefvo nu förflyttade, de förre till Häggdångers presbord, som derigenom bekom namnet Hof och till sin natur förvandlades till kronoskatte, och det sednare till Kungsgården i Bjärtrå socken, hvilken by likaledes från purt krono öfverfördes till kronoskatte.

Men alldenstund räntan af de ursprungliga hemmanen Hof och Fogelsta var anslagen å herrar pastorer i Häggdånger och Skog, tillades nämnde pastorer vederlagsspannmål av kronan, uppgående till 12 runnor för skog och 20 tunndor för Häggdånger som därigenom  blef utan prestbord; hvilken olägenhet numera genom enskild frikostighet är ???? på sätt här nedan omtalas.

 

Binäringar

 

Fisket

Strömmingsfisket idkas härstädes med fördel. Störmmingen fångas antingen med not eller sköt, af hvilka den förra begagnas om om våren och högsommaren och den sednare höstetiden. Till hvarje  skötbåt räknas 3 á 6 stora kar till saltning af fångsten, förutom nödiga tunnor för den slutliga inplockningen och saltningen samt 18 á 24 skötar hvardera, 20 famnar långa, 2 dito djupa försedda med 20 á 30 skötlinor med vårdar. Noten är f rån 18 till och med 30 famnar lång på hvarje arm och 4 till 6 famnar djup vid kilen.

Detta fiske idkas i följande h amnar med nedannämnda voner

Barsviken med 8 nätter och 14 skötbåtar

Malviken med 9 nötter och 8 skötbåtar

Lerviken med 1 not och 6 skötbåtar

Muggjärdsviken med 4 skötbåtar

Byviken med 6 nötter och 8 skötbåtar

Svenskäret med 8 ½ nötter och 16 skötbåtar

Summa 32 ½ nötter och 56 skötbåtar, hvarmed strömmingsfiske idkas.

Naturligtvis är vinsten af detta fiske mycket olika förhvarje år, men i allmänhet lönar det väl mödan och omkostnaderna. Fiskarne hafva under fiske tiden en hjelpreda af egen natur uti den så kallade fiskmås, som under denna tid i hoptals vistas vid våra kuster. Dessa alltid hungriga rofdjur hafva en förvånande instinkt att från sin höga ståndpunkt kunna upptäcka stömmingsstimmens tillvaro. Tillfölje af den ledning fiskare hafva dessa foglar, har lagstiftningen och tagit den under sin hägn, så att vite är bestämdt för den som fångar eller dödar af dessa strömmingens plågoandar, hvarföre ock deras djerfhet vuxit därhän, att de, utan att låta skrämma sig af folket, slå ned i deras båtar och hemta sin sjelfbestämda andel af fångsten, för hvilket tillgrepp fiskaren blunda, enär de hafva alla skäl att anse lotsafgiften lindrig.

Laxfisket är mindre betydligt och mera tillfälligt. Fngsten sker antigen med nät eller krok, hvilka voner helst utsättas vid mynningen af någon mindre å eller bäck, som utgjuter sig omedelbart i hafvet. Stundom kan detta fiske lyckas mycket föl, men i allmänhet bygges litet hopp på synnerlig vinst af detsamma.

Stömmingen afsättes antingen i Hernösand eller  Sundsvall, men laxen ensamt i Hernösand.

Ungefärliga beloppet af den utom socknen afsatta produkten av fiskerierna, skall här nedan approciamativt uppgifvas i sammanhang med en dylik uppgift för alla näringar, som häar sysselsätta befolkningen.

Lärftstillverkningen: Under det den vanliga befolkningen de långa h öst- och vinteraftnarna är sysselsatt med förfärdigande av fiskevonor, äro qvinnorna beskäftiga med sitt lin, som under deras idoga händer genomgår de mångfaldiga behandlingar, som fordras för att kunna förädla detta råämne till väf. Så tillverkas härstädes ett icke obetydligtqvantum finare och grövre lärft; hvaraf dock större delen  åtgår inom familjerna, men äfven något avsättes till handlande i Hernösand. Kalkyl öfver socknens årliga inkomst af denna handtering återfinnes här nedan.

 

Försäljning av skogseffekter

De skogsprodukter som från detta samhälle afsättas till andra äro: skeppsbyggnadsvirke, kol, ved, gärdsel, stör, hustimmer, och andra materialier för husbyggnad. Alla dessa trävaror afyttras uteslutande i Hernösand till dervarande skeppsredare, smeder och jordägare m fl. Prisen hafva alltid hållit sig tämligen höga, hvarföre ock denna handel bringar betydliga summor till socknen. Dock är denna näring beroende af vintrarnas mer eller mindre rikedom på snö, och deraf beroende väglag.

Slutligen må tilläggas en approximativt upprättad kalkyl på årliga inkomsten af her beskrivna näringar.

 

 

Riksmynt

 

Rdr

204 tunnor rång, säljas endast förvandlade till mjöl á 12 Lu per tunna=2448 Luá 1,25

3060

528 tunnor korn, förvandlade till mjöl á 10 Lu per tunna=5280 Lu á 1:-

5280

250 tunnor potatis á 4 Rdr

1000

60 billingar(50 Lu) hö á 20 Rdr

1200

500 Lu diverse kött á 3 Rdr

1500

80 Lu Fläsk á 6 Rdr

480

2500 st Ägg á 4 öre

100

2000 kannor mjölk dels söt dels försatt med täte(per medium) á 20 öre

400

200 u ull á 1 Rdr

200

40 Lu smör á 10 Rdr

400

20 Lu Talg á 10 Rdr

200

150 tunnor strömming á 20 Rdr

3000

75 Lu Lax á 6 Rdr

450

2000 alnar lärft á 40 öre

800

Skeppsvirke

500

50 stigar kol á 4 Rdr

200

20 famnar björkved á 9 Rdr

180

30 famnar Al á 8 Rdr

240

50 famnar Tall á 6,5 Rdr

325

100 famnar gran á 5 Rdr

500

100 lass á 32 st á 2 Rdr

200

5000 st. stör á 3 Rdr 100

150

Hustimmer, ställningsvirke, brandstegar, laggkäril, snöskoflor och qvastar med mera

2000

Summa

22365

 

Att denna summa årligen inhemtas till socken är vår öfvertygelse, hvarvid dock bör anmärkas, att kostnaderna för dessa artiklars tillverkande och transport till afsättningsorten, äfvensom tidspillan i och för afsäljningen icke äro från ofvanstående kalkyl afdragne.

 

Politisk författning

Kammarverk: Häggdångers socken är belägen i Westernorrlands län och Södra Ångermanlands fögderi, samt utgör ensamt för sig ett regalt 3 klassens prebende pastorat under Hernösands Stift, anslaget till lön åt Theologie Lektorn vid Hernösands Elementarläroverk.

Inom församlingen finnes icke flera än 5 landbönder, hvilka ala i välstånd och odlingsflit såt långt under de sjelfägande jordbrukarna. Betydlig olikhet i godhet och värde förefinnes emellan lika beskattade hemman i denna socken, hvilket förhållande måste tillskrifvas en mindre noggrann skattläggning, hvarvid lägenas olika förmåner och odlingstillfällenenas samt fiskehamnars olika tillgång icke tagits i önskvärdt afseende.

På sednaste 20 åren hafva hemmansklyfningar visserligen förekommit, dock ej till någon anmärkningsvärdare mängd, hvarföre någon olägenhet deraf ej låtit sig förnimma. Deremot har det vexande antalet af inhyses och backstugusittare betydligt ökat tungan av fattigvården, och hotar att fortfarande tilltaga.

Af alla inom denna commun verkställda ägoskiften, hafva ej allenast parterna, utan ock hela samhället, haft all den pecuniära och moraliska nytta, som i och med dessa kostsamma förrättningar varit af en viss styrelse afsedd; ett omdöme, hvaruti ägare af skiftade hemman i allmänhet uppriktigt instämma.

Häggdånger räknas i juridiskt hänseende till Säbrå tingslag, hvars ordinarie ting, i saknad af tingshus vanligen hållas i Bondsjö, Hernösand eller Äland.

 

Ekonomi

Statsbidrag

Bevillning efter 5 års medeltal

A                    Personlig skyddsafgift uppgår till                   Rdr Rkmt        153,37

B                    Af löneinkomster                                                               39,00

C                    Af jordbruket                                                                     250,87

D                    Af husbehovssågarne                                                        2,62

E                    Efter II Art. Bev. Förordningen                                             38,62

                      Summa av bevillningen                                                 484,48

 

Ständige räntor

A                    Jordbruks- och hemmantalsräntan                                      1137,64

B                    Kronotionden som alltid löses med penningar

                      Uppgår till 4 tunnor och 8 kappar, hvaraf 1/5 råg och

                      4/5 korn, hvarföre priset är beräknadt till 15Rdr 35 öre           633,19

c                    Mantalspenningar                                                              167,25

d                    Gerningsören                                                                    1

                      Ständige räntor summa                                                  1939,08

 

Arrendemedel finns ej

 

Kostnad för rustning och rotering

                      Denna tunga kostnad uppgår till                                         669,39

 

Socknen är inroterad vid 2. Norrlands 1:a Compagni och underhåller 6 båtsmän, hvars rotar ofatta circa 2 ¾ mantal hvardera. Hvarje Båtsman har torp med nödig åbyggnad för sig och de kreatur, som af torpet födas(vanligen 2 kor och 2 småkreatur)

Clerecie Statens underhåll

A                    Kyrkoherde: har lön i spannmål eller en särskild convention, samt

                      Något strömming från hamnarna

                      Häradsskrivaren beräknad till                                              793,50

B                    Capellans lön af samma amtorial upptages till                     149,50

C                    Kyrkobetjening                                                                  198,62

 

Medan socknen ännu såsom annex lydde under Säbrå Gäll, hvilket förhållande fortgått till 1807, då socknen blef prebende för 2:a Theol. Lektorn i Hernösand, erhöll församlingen år 1695 för första gången s tändig gudstjenst, emot det att församlingen tillhand höll comministern, som ändock bodde i Säbrå, särskild handhäst, Den tiden fanns ännu ej banad väg hit, utan allenast en gångstig öfver skogarna åt Dal och Sjö byar, hvilken väg med plats kunde af ridande begagnas. Denna omständighet, äfvensom det förhållandet, att församlingens åtagande af hästhållningen blott var vanligt, har, enligt anteckning i gamla kyrkoböcker, gifvit anledning till rätt besynnerliga tvister, hvarom mera här nedan.

 

Fattigförsörjningen

Härmed förenade kostnader beräknas till Rdr 595,12 öre. För närvarande underhåller detta samhälle 16 fattighjon, af hvlka de äldre, medelst en till 12 dygns per mantal utsträckt successif gästning hos hemmansägare, erhålla vård och upphälle, samt de yngre medels inackordering hos enskilde, hvilket allt af Fattigvården ombesörjes. Från fattigkassan njuta dessutom alla  ett för hvarje år vid majstämman fastställdt bidrag af en penningesumma, klädespersedlar eller spannmål. Alla härmed förenade kostnader utgå af hemmansägarna efter skatt.

 

Skjuts

Dett onus pålägger samhället en sammanräknad kostnad af 297, 56 Rdr

Detta enligt häradsskrivarens uppgift

Pastorsembetet deremot  beräknar utgifterna för skjutsningsbestyret till 1 Rdr 44 skilling Rkmt per seland. Skjutserna utgöres vid Häggsjö eller Mark. Alldenstund socken är belägen på sidan om stora landsvägen, har detta samhälle liten tunga av kronoskjut och inqvarteringar.

 

Wäghållning

Wäghållningsskyldighet är ett af de tyngsta besvär hvarmed jorden är belastad. Kostnaderna härföre uppgå enligt Kon. Befallningshafvandes tabell till 1127,75 Rdr

Pastor embetet åter uppger desamma till 2 Rdr per seland för vinter och 75 ör dito för sommarvägarnes underhåll eller inalles 2 Rdr 75 öre per seland. Socknen underhåller:

A                    Allmäna landsvägen från Säbrå gräns till närheten av Åvike bruk                  1 ¼ mil

B                    Socknevägen från kyrkan till Häggsjö                                                        1 mil

C                    Socknevägen från kyrkan till Dalund                                                         ½  mil

D                    Socknevägen Ofvanskogsvägen                                                                1 mil

                      Summa                                                                                                 3 ¾ mil

 

 

Diverse afgifter och allmänna besvär

 

Till denna rubrik hänföres:

Folkskoleafgift, kurhusmedel, tingshushyra och profoss lön, barnmorskelön, brandstodsavgift, landsjemnad, riksdagsmannaarvode, jagtpremier mm uppgående till 595 Rdr 12 öre.

Markegångsprisen å diverse persedlar för sednaste fem åren, jemte medii priset af dem alla återfinnes i nedanstående

 

Persedlars namn

1860

1859

1858

1857

1856

Medium

Riksmynt

Rdr

öre

Rdr

öre

Rdr

öre

Rdr

öre

Rdr

öre

Rdr

öre

1 tunna Råg

15

12

15

12

14

17

18

 

21

 

16

68

1 d:o Korn

12

60

13

54

11

97

15

50

19

 

14

52

1 Lu Smör

11

 

12

 

10

50

11

 

11

25

11

15

1 d:o Talg

10

 

9

80

9

 

10

50

10

 

9

86

1 d:o Humla

7

50

7

50

7

 

7

50

7

50

7

40

En oxe

40

 

35

 

40

 

50

 

37

50

40

50

1 Får

5

 

5

 

5

 

7

 

6

 

5

60

20 st ägg

1

 

1

 

1

 

1

 

 

83

 

96

1 Lu Lax

6

40

6

28

6

28

7

8

6

67

6

62

1 tunna strömming

20

88

13

20

13

20

20

21

50

16

16

98

1 Lu hårdvallshö

 

45

 

75

 

40

 

50

 

56

 

53

2 Lu halm

 

25

 

30

 

21

 

28

 

37

 

28

en sågstock

1

25

1

25

1

25

1

25

1

25

1

25

1 Drängdagsverke

1

25

1

25

1

25

1

50

1

50

1

35

1 Öke dito

2

50

2

50

2

50

3

 

3

 

2

70

1 famn björkved

11

0

10

 

9

60

12

 

12

 

10

92

1 dito Al

7

50

7

20

7

20

9

 

9

 

7

98

1 dito Tall

7

 

6

 

5

76

7

 

7

 

6

55

1 dito Granved

6

50

6

 

5

76

6

 

6

 

6

5

Vacance afgift för hel båtsmansrote

125

54

123

22

110

24

118

80

119

71

119

50

 

Politi

Till ordningens och sedlighetens vidmakthållande äro inga andra kommunala anstalter vidtagna, än att sk sexmän äro tillsatte för hvarje  husförhörs- eller läsrote, hvilken sexman har uppsigt öfver roten, och är skyldig att till Pastors embetet inberätta skedda oordningar och oseder. Har en anmälan, som befinnes vara af gröfre natur, från sexman inkommit, inkallas parterna för kyrkorådet, som är första instancen för slika mål, innan de öfverlemnas till verdlslig domstolsbehandling.

För öfrigt är sockennämnde enligt förattningarna bildad och redan i verksamhet.

 

Barnen undervisas i församlingens fasta skola, af en vederbörligen examinerad och antagen folkskollärare. Denna njuter som lön 8 tunnor korn, 3 gill hö, 1 gill halm, 9 famnar ved och fria husrum.

Slöjdskola finnes ej. Hvarje handtverkare är dock åtföljd af lärlingar.

Sparbanksinrättningen är gemensam med den i Hernösand för hela länet.

Socknemagazin finnes icke, och saknas icke heller

För helsovården sörjer den i Hernösand bosatta provincial läkaren, under orgelnisten besörjer koppympningen.

Byordningar och andra särskilde polisförfattningar äro ej antagne.

 

Fornlemningar

Fornlemningar finnes ej i denna socken

 

Häggdångers kyrka

som är belägen under 62 grader och 32’ polhöjd, håller i längd 102 fot och bredd 47 ½ dito, samt är försedd med ett torn om 19 fots qvadrat i foten.

Kyrkan är uppförd på en hög, mot Kyrksjön brant stupande backe, tätt invid landsvägen. En i tornfoten stående stentafla har följande inskription: ”År 1785, Tå konung Gustaf III regerade, varande landts Höfdinge Commendeuren Baron Carl Bunge. Församlingens kyrkoherde, biskopen doctor Eriv Hesselgren, commenister Per Sundsvall, kyrkovärdar: ombudsmannen Olof Tjernberg och Nils Ericsson i Lindom; byggdes thenna kyrka av Per Hagmansson”.

Tornet uppfördes 1848 under ledning af byggmästaren Åkerlund i Läggdom i Säbrå socken.

Såsom prof på äldre tidens prestationer, jemte förmåga att göra stora ting med ringa medel, vilja vi utur kyrkoräkenskaperna låna följande uppgifter:

Kyrkobyggmästaren Hagmansson från Stockholm betingade sig och erhöll av församlingen, jemte fri kost under arbetet följande villkor.

 

                      Arvode i ett för allt 6000 daler specie =                                500 Rdr

                      För ritningen 74 daler specie =                                           6,43 Rdr

                      Således byggmästarens inkomst                                       506,43 Rdr     

För ett arbete från och med 1785 till och med 1789!

 

Item

Den 1 maj 1785, eller någora före kyrkobyggnades företagande, ägde jemlikt kyrkans räkenskapsbok, kyrkokassan en  behållning av 8882 Daler 281/2 öre kopparmynt = 493 Rdr 49 öre Rikmt. Och den 1 maj 1790,  några månader efter arbetes fulländning, hade samma kassa ännu qvar 210 Daler och 12 öre = 11 Rdr 69 öre. Byggnadsföretaget hade således, allmogens dagsverken och materialtillskott oberäknade, kostat församlingen inalles 988 Rdr 23 öre.

Åkerlund betinga sig 1848 för tornbyggnaden 1000 Rdr och fri kost.

Gör om det i våra dagar! Månne Statens byggnadsföretag på samma tid ginge för lika pris? Ypperliga tider hade vi tillbaka igen.

Kyrkan är till sitt inre ljus och rymlig. Tio fenster insläppa dagern, af hvilka två äro på östra gaveln ofvan altaret.

Altartaflan är tilldelad. Den målades år 1795 af målaren Öberg f rån Hernösand och är ganska vacker. Dess kostnad liqviderades medelst sammanskjutna medel. Den öfre delen af densamma föreställer Christus  på korset och den andra den heliga nattvardens instiftelse.

Bredvid altaret stå bilder af kärleken och hoppet, samt pelare som omge altaret, lagens taflor och evangelii palmqvist. Ofvan synes en förgylld triangel af en blå sky. På sjelfa altarbordet står en större armstake af messing med 3 pipor; inskription ”IBS – MPD A:o 1673”

.

I choret står ett vackert ur med tvänne taflor, den ena vänd å församlingen den andra åt altaret. Detta ur är förfärdigat här i socknen af torparen Per Persson i Klappnäs

 

Nummertafla med 60 numror af malm, finnes i choret. Den skänktes af församlingens ungdom 1829.

 

 

Predikstolen, försedd med 8 bilder i hvar sin nisch är tung och gammalmodig. Den lärer vara köpt från Säbrå kyrka.

 

För öfrigt märkes i kyrkan: En mindre ljuskronan af malm rummande 24 ljus – med påskrift: ”Häggdångers församling till prydnad”. Väger 5 Lu 2 ½ u. År 1806 är denna ljuskrona förfärdigad, af Esasias Linderberg i Sundsvall.”. Denna är inköpt för kyrkans medel och kostar enligt räkenskapsboken 140 Rdr Rikmt.

En dito af malm om 8 pipor; inskription: ”År 1725 den 8 september är denna Liuscrona förärad till Hägdångers kyrka af häradshövdingen Eric Teet och hans hustru Brita Gripenclou”

En dito av malm rymmer även 8 ljus. Påskrift: ”År 1758 är denna ljuskrona skänkt till Häggdångers kyrka av Jacob Jonsson och dess hustru Märtha Olofsdotter i By.

Slutligen en af malm om 6 pipor, saknar påskrift.

År 1838 byggdes här en orgel om 6 stömmor, af nuvarande orgelnisten A Lindén; men som detta verk aldrig kom till stånd, utan ständigt kostade församlingen förnyade reparationer, beslöts ny byggnad. Denna verkställdes år 1854 af –directör JG Ek hvilken byggt och uppsatt det nuvarande, som består av följande stämmor:

 

               I.      Principal af tenn, 8 fot, de fyra största piporna af träd

             II.      Borduna, helstämma af träd, 16 fot, fördelad på tvänne stämdrag

            III.      Gamba, grofva Octaven, af träd, 8 fort, resten af metall

          IV.      Gedacht, 8 fot, de 2 största octaverna af träd, resten af metall

            V.      Basetthorn, 8 fot, från ostruke C af metall, grofva octaven öfverföres på Gedachten

          VI.      Octava 4 fot, helstämman af metall

         VII.      Flöjt 4 fot, grofva octaven af träd, resten av metall

       VIII.      Qvinta 3 fot, helstämma av metall

           IX.      Octron 2 fot, helstämma af metall

             X.      Trumpet 8 fort, grofva octaven af t räd, resten av metall, delad på två stämdrag

           XI.      Basun 16 fot, frisvängande tungor, endast grofva octaven på särskild pedal

 

Cinceller indelade på samma väderlådor, som manualen, med dertill särskild pedalreglering.

Manual claveret, som har sin plats på verkets framsida är utlagt från grofva C till och med tvåstrukna F. Heltonerna äro belagda med Ebenholz och Semitonerna med hvitt ben. Bihangspedalen med klaviaturen af furu, är utlagd över två octaver. Böljorna, två till antalet, 9 fot långa och 4 ½ fot breda, förvaras i särskilt bälghus. Instrumentet stämmes i Orchesterton med likasväfvande temperatur      .

Detta vackra arbete kostade församlingen 4174 Rdr, hvaraf directör Ek erhöll 3800 Rdr och Målaren Hofrén, som besörjde den yttre polityren, 375 Rdr.

Tillfullbordande af detta verk hade framledne Justitii bergmästaren i Stockholm, riddare af kongl. Nordstjerne Orden Herr J Ullberg, till församlingen donerat 3750 Rdr, hvarjemte samma hederlige testator tillagt 600 Rdr såsom grundfond till inköpande af ett boställe åt pastorn i församlingen.

Sacristian är rymlig och ljus. Den är uppförd av sten och har tvenne st ora fenster samt spis. Här förvaras kyrkans böcker och räkenskaper, samt derjemte nedan uppräknade inventarier:

 

Ett epitaphium öfver häradshövdigen Teet, Här synes Teetska vapnet: ett rödt korss i siffverfält med trenne strjernor deröver. Derofvan visar sig en nedfälld hejlm, öfver hvars nackdel en  hjort höjer sin hals och hufvud. Mellan hjortens horn svöfvar en gyllene stjerna, Nedanföre står att läsa: ”Kongl. Majts Trotjenare och häradshöfdninge öfver Ångermanland sam derunder liggande lappmark, den ädle och välborne härren, Hörl E R I C  T H E C T, född hitt till värdden den 20 augusti 1673 och i Hernösand död den 8 augusti 1733.

 

Silfver

En kalk förgylld innantill, skänkt af kyrkovärden Is. Larrson i Torrom, Ett petén; en dopskål, skänkt af häradshövding Teet, samt kalk, patén och dop i mindre format och tillhörande socknebudstyget.

 

År 1839 i september månad bortstulos följande persedlar, utan att hafva tillrättakommit. En kalk med patén af silfver med förgyllning inuti, skänkt af församlingens ungdom 1788.

En kommunion kanna, En oblat och samma metall, på locket märkt med AMT och i botten med W LF CP

Sistlidne år i november månad skedde ock inbrott i sacristian, hvarvid tjufvarne dock för sitt mödosamma arbete , måtte nöja sig med några skillingsslantar i koppar.

 

I tornet förvaras församlingens tvenne kyrkoklockor. Den större klockan har följande text:

Å ena sidan: ”År MDCCCI är denna klocka omgjuten i Sundsvall af Carl Jacob Linderberg & Son”

Å andra sidan: står namnet Jehova i hebräiska bokstöfver omstrålade af en gloria samt nedanföre ”Kommer och låter oss gå upp på Herrans berg till Jacobs – Guds Hus, att han lärer oss sina vägar, och vi vandra på hans stigar. Jes. II:3”

Omkring övre ringen: ”Ära vare Gud i höjden Luk II:4”

Omkring nedre ringen: ”Gå in i Herrans portar med tackande uti hans gårdar med lofvande” Denna klocka väger 3 Sk 9 ? metallvigt.

 

Mindre Klockan:

Ena sidan: ”Wak upp här väkten ljuder etc, etc, sv PD 73”

Andra sidan år 1848, då herr docktorn och professorn J Norrman var Kyrkoherde, herr I Kerfstedt v comminister och Per Jonsson i By samt Lars Göransson i Sjö kyrkovärdar, är denna klocka på Häggdångers församlings bekostnad gjuten av NP Linderberg i Sundsvall”

Öfre ringen: ”Att det andra  hafver, lofve Herran, Halleluja” PS 150:6

 

Klockan väger 1 SK 14 u 3 ? metallvigt, och kostar församlingen 312 Rdr 37öre.

 

Kyrkokassan ägde

1 maj 1720                            6,28 Rdr

1 maj 1785                            483,49 Rdr

1 maj 1790                            11,69 Rdr

1 maj 1831                            2569,88 Rdr

1 maj 1846                            6219,79 Rdr

 

men har nu efter tornbyggnaden en skuld af 1214 Rdr och 26 öre.

 

Vinkassan äger                                           321,59 Rdr

Fattigkassan äger                                       1692 Rdr

Skolkassan äger                                         259,70 Rdr

 

Redan  år 1838 utgick i socknen en lista till antecknande af frivilliga bidrag i ändamål att föröka Ullbergska donationsfonden, stor 600 Rdr, till inköpande av prestbord. Till prestbord inköptes äfven den 10 februari ofvannämnde år ¼ man jord i Muggjerds by, hvilket köp dock först på sednare åren tillfullo liqviderats.

 

Slutligen tillåta vi oss göra några korta utdrag från församlingens visitations protokoller af åren 1684 till 1742, hvaraf  den tidens seder och tänkesätt framträda för våra ögon och i bjerta skriftningar afbryta från våra i många hänseenden bättre, men ock i några vida sämre förhållanden.

 

”Anno 1684 Dnica Trinitatis:” Fordrade dåvarande kyrkoherden biskop MP Steuchius, att församlingen skule ”ovägerligen” hlla honom tillhanda ”inventarii hästen” till åkerns skötande i Sebro smat capelans hästen, för att få gudstjenst.

”Acta visitationis Classicae i Hejgdanger A:o 1685 6/2”

Hustru Segri och hustru Imerentia I byg voro uti en liten controvers. Refl. The böra förlikas och vara goda vägnner” ”Item tillsattes nya kurko- chor- och läktevaktare”. ”Absento sub examinen chatechetico Er. Ersson i Torrom m fl Refl pliktar 1 dalre km till kyrkan”

AvC 1686 24/2: erhöll församlingen en grunglig skrapa för bristande underhåll av ridvägen mellan Säbrå och Häggdånger med h otelse att ”finnas de ytterligare motvilliga eller lama att vägen bygga, t ages kyrkonyckelen them ifrå”,och gå till Säbrå. Hvad vår t ids separitister, baptister m fl skulle skria om en dylik styrelse äfven nu fördels inom kyrkans område.

 

Socknen erhöll egen komminister först år 1695.

Denna var Nicolaus J Eurenius, som sedan blef kyrkoherde i Löfånger.

Efter honom kom år 1703 Osten E Harlin född 1670(bondson), student 1693, prestvigd 1700.

så Anders A Sellin född 1700, student 1722, prestvigd 1723, död 1761.

Så PO Sundsvall, född 1723 i denna socken. Student 1746, prestvigd 1749, dödsåret okänt, derefter

J Kahre död?

JO Klochhoff, kyrkoherde i Mo 1836

J Kerfstedt, kyrkoherde i Botum 1852

Petrus Brandell, v pastor i Säbrå – 1860 och

Per Elfström för det närvarande