Handelsbodar under 1900-talet i Häggdånger 

Att bedriva en handelsbod var fram till 1846 ej tillåtet för andra än registrerade personer inom städerna. Från 1846 blev det delvis tillåtet och från och med 1864 kunde alla som ville,  öppna en affär på landsbygden. Hur det var med affärer under slutet av 1800-talet i Häggdånger vet vi inte så mycket men från sekelskiftet började handelsbodar dyka upp, då oftast som en binäring till jordbruk eller fiske.

 Det var inte lätt att bedriva handel på landsbygden förr i  tiden. Naturahushållningen gjorde att det var brist på kontanta medel och handelsmännen fick ofta ge kredit. Många gånger lyckades man dåligt med att få in dessa fordringar. Det var alltså sällan några lönsamma projekt att bedriva en handelsbod.

 Man hade oftast öppet 2 – 3 dagar i veckan  och de mest frekventa varorna var socker, kaffe, tobak och textilier samt tillbehör till jordbruk och fiske. Idag kanske vi handlar mat mm var och varannan dag (vi kallar det tom för dagligvaror), vilket man inte gjorde förr. Man besökte handelsboden kanske 4 – 5 gånger per år och då var det inte heller som idag när man går runt och väljer sina varor själv. Varorna beställdes över disk då det mesta av sortimentet fanns i stora förpackningar och man behövde väga, mäta, mala och förpacka för att kunden skulle få det han beställt.

 Handelsbodarna var oftast inrymda i handelsmannens/handelskvinnans bostad och skyltfönster och annan reklam var obefintlig under första halvan av 1900-talet. Sortimentet förändrades med tiden, före 50-talet gick det knappast att köpa mjölk, smör och ost, eftersom de som handlade framställde detta själva. Tvärt  om var det så på flera håll att handelsboden fungerade som en förmedlare till grossisföretag där bönderna  kunde få avsättning för potatis, ägg mm.  Bönderna i sin tur beställde utsäde och gödning inför vårbruket  via affären.

 När det var festligheter någonstans i socknen och det skulle beställas bröd, kaffe mm, var det en oskriven lag att handlarna skulle leverera varsin gång.

 När bilarna kom erbjöd många av affärerna även bensin. Från början av 50-talet och framåt började en ny kundgrupp dyka upp, sommargästerna. Man saluförde då andra varor under sommaren och fick många gånger ett uppsving i affärsverksamheten. Från början av 60-talet avvecklades många jordbruk och även fisket minskade och många började arbeta i stan. Detta gjorde att många började handla i stan och detta blev början till nedgången för affärerna på landsbygden. Efter 1972 Har det inte funnits någon affär i Häggdånger. 

Den inventering som följer är ett försök att visa var, och under vilken tid affärer funnits i Häggdånger.

Barsviken/Malviken | Hov | Högsnäs | Granliden | Nynäs | Antjärn | By | Skedom

Barsviken/Malviken

2. Affär inrymd i en bostad(ägs idag av Arne Forsman) och drevs av Erik Westerholm från 1905 till 1917. Erik Westerholm var son till Adolf Fredrik Westerholm som invandrat/flytt från Finland omkring 1870 och växte upp på Isidor Tjernbergs torp då Adolf Fredriks fru Chatarina Erika fått torpet i förläning på livstid av en bonde i Torrom för lång och trogen pigtjänst. Erik Westerholm gifte sig med Margareta Eriksson från Häggsjö och blev fiskare. 1905 startade de affär i ett rum i sitt nybyggda hus. I gamla sk kontraböcker kan man följa hur handeln gick till, vad man köpte, hur ofta man handlade och i vilken grad man betalade för sig. En stor händelse vid jularna var att ge bort julkusar till sina barn och gudbarn. Det fanns flera storlekar på julkusar och det finns flera böcker där man kan följa noggranna beställningar år efter år på antal och storlek. Det var kanske ofta den enda julklapp många fick.

1907 utökas handelsverksamheten genom att Erik Westerholm tillsammans med sin bror Jonas Fredrik Westerholm köper Barsviken/Malvikens första motorbåt, ”Svalan”.  Båten var var av trä, byggd 1906 med en ”Avancemotor n:o 943”, med bla järnspis ombord. Den köptes för 2 200 kr. Lån till båten beviljades av Hushållningssällskapet. Fiskarna hade ett tungt arbete med att frakta strömming och annan fisk till Härnösand och Sundsvall, man fick ro. Nu kunde man få hjälp med detta, dels genom bogsering, dels genom att få frakten  utförd av ”Svalan”. Erik och Jonas Fredrik såg nu även nya möjligheter att göra affärer. De köpte levande djur(kor, kalvar) på marknader och tog hem dem till Malviken och slaktade dem när de bedömde att det fanns avsättning. Djuren inhystes hos många grannar eftersom ingen hade tillräckligt stor lagård för att rymma djuren. Många av dem var kor som skulle mjölkas och det var ett drygt arbete för Margareta att gå runt i alla lagårdarna och mjölka.

1917 överlåter Erik Westerholm affären till P Jakobsson från Åvike bruk och flyttar till Häggsjö och blir bonde på sin frus föräldragård. P Jakobsson drev affären som en filial till sin affär i Åvike bruk.

1926 övertog S Israelsson affären och drev den till 1928 då Arne Forsmans föräldrar köpte stället och fortsatte med affär under några år.

För att få en uppfattning om sortiment och vilka mängder som var vanliga i ett affärslager återges en inventarieförteckning från 1905:

 3. Linus Rönnlund och Johan Berglund driver en handelsbod från 1930 till 1933 i Arvid Nordkvists hus, då huset brann ner. Efter återuppbyggnad drevs ingen affär längre.

Barsviken

4. Elin Persson som drev affär i Hov öppnar en filial i Dahlstedts bagarstuga. Fastigheten bebos idag av Signe Eriksson. Filialen stängde 1950 då Barsviksborna fick väg och därefter har det inte funnits någon affär i Barsviken/Malviken

 Hov

5. 1935 öppnade Helge och Elin Persson affär i det hus där sonen Östen Persson nu bor. De hade även en filial(se ovan) i Barsviken fram till 1950. Affären i Hov drevs fram till 1972. När Barsviksborna blev utan affär beställde de varor på nota som Persson körde  ut med bil varje lördag. Affären var inte bara ett ställe dit man gick för att handla. När man lämnat mjölkkrukor på morgonen och tog sig till affären för att handla blev man ofta sittande på den bänk som fanns innanför dörren för att prata(kanske blev det också en hel del skvaller).

6. Elin Brundin på Hov drev under många år affär från 1900-talets början fram till 1940-talet. De sista åren drevs affären som Konsum-affär, vilket inte var populärt i bygden. Fastigheten ägs idag av Margit o Elis Öström.

7. I huset där Bertil Eriksson bor hade Valle Lindberg affär med en liten filial hos Duvenbergs i By

I filialen arbetade Dagmar Nordlander Hon cyklade på sommarn och hade spark på vintern med en ryggsäck på ryggen från Valles affär med lager för dagen till Duvenbergs. Efter Dagmar blev Lizzy sedermera gift Valfrid Bergström expedit i filialen.  Affärerna gick dock inte så bra så Valle Lindberg gick i konkurs och Hugo Duvenberg övertog filialen i By.

Högsnäs

8. Anna Wallin öppnar affär i den fastighet som ligger i korsningen från Häggdångersvägen/E4 in mot Härnösand någon gång strax efter sekelskiftet. Hon träffar Johan Söderkvist och gifter sig med honom. Tillsammans köper de mark  och bygger den fastighet där Kent Skoglund bor idag. De driver sedan affär fram till 40-talet då Söderkvist säljer till  John Holmsten som driver affären en kort tid innan han säljer till Nils Thelberg. Även Thelberg säljer snart till Henry Gustavsson som är snickare och bygger om den gamla lagårn till snickarverkstad och  uppför även en affärslokal. Han arrenderar ut affären först till en Åsberg, senare(46 –47) till Axel Karlsson. Axel Karlsson vill gärna även köpa fastigheten men man kommer inte överens om priset varför Gustavsson säljer till Algot Skoglund. Efter en tid får ändå Axel Karlsson köpa fastigheten och driver sedan affären fram till sin död någon gån i mitten av femtiotalet.

Affären står tom några år tills Simon Johansson som har affär i Bye öppnar den igen som en filial och hyr av änkan Karlsson.  1960 arrenderar Nils-Erik Westerholm(sonson till Erik Westerholm som hade affär i Malviken) affären tills han 1963 öppnar affär i en nyuppförd bostad/affär som ligger en bit in på vägen mot Häggsjö.  Han håller på till 1967 då affären stängs och därefter har  det inte funnits någon affär i Högsnäs

Fastighet där Kent Skoglund bor idag där  Anna och Johan Söderkvist m fl drev affär

Granliden

9. C A Jansson öppnar omkring 1910 en affär i Granliden som då låg vid Riks 13. Där fanns även bensinmack och café som livligt frekventerades när det var dans på Grandungens dansbana några hundra meter bort.

C A Jansson var som de flesta affärsidkarna inriktade på att göra bra affärer. Vid ett tillfälle köpte Jansson ett lastbilslass med ryska vattenskadade tändstickor! Den som köpte dem för att använda dem till att tända i spisen fick först torka dem uppe på spiskåpan. Sedan fick man ta 3 – 4 stycken åt gången när man skulle tända, och i bästa fall fick man eld. Som tur var för Jansson blev det under denna tid mycket populärt att göra tändstickstavlor och de flesta tändstickorna fick en passande användning.

1935 fick Riks 13 en ny sträckning och Granliden hamnade vid sidan av den stora vägen. Affären stängdes och i lokalerna startade ”Skjortservice”. Många damer fick arbete en tid genom att man tog emot skjortor, klippte av de slitna kragarna och sydde nya av en bit av ryggstycket som ersattes med ett annat tyg. På så sätt fick många utslitna skjortor ett nytt liv.

Nynäs

10. Under den tid som järnvägen till Härnösand byggdes på 1920-talet fanns en tid affär i ett hus vid järnvägen i Nynäs som senare kom att bli bomvaktsstuga. Affären frekventerades av rallarna och det för tiden vanliga affärssortimentet var utökat med färdigsydda kläder, något som rallarna var de första att använda.

Antjärn

11. Ragnhild och Erold Jakobsson köper 1944 en fastighet och började driva en Konsumaffär. Affärslokalen med bostad  där Jakobssons fortfarande bor kvar var byggd av en bonde i byn i spekulationssyfte. De har affären öppen till 1973. Förutom ”vanlig” affärsverksamhet köpte man upp potatis från bönderna runt omkring för KF:s räkning till den grönsakscentral de hade i Sundsvall. Man köpte även upp ägg för ”Äggbolanders” räkning. Bönderna levererade ägg en gång i veckan i trälådor med fack, ett för varje ägg. Några av dem som sålde potatis och ägg var Magnus Jonsson, Rickard Wallin, Hugo Lötström, Albin Nordin, Gösta Fällgren, Erik Tjernström, Isak Häggmark och Sigurd och Harry Westerlund. Avsättningen var många gånger större än efterfrågan från Grönsakscentralen och Äggbolanders. Då var det viktigt att vara rättvis så att alla fick leverera lika mycket eftersom man noga höll reda på vad grannen fått leverera. Hade någon fått leverera mer, fick man stå  ut med gliringar för detta.

12. I den fastighet där Ivan Lindholm nu bor drev August Dynesius affär från några år in på 1900-talet och hade även poststation. Han sägs ha varit en godmodig handlare som för det mesta gick omkring och sjöng. I mitten av 1940-talet såldes affären till John Holmsten som även under en kort period drev affär i Högsnäs. Någon gång efter 1946 köpte Svea Solander senare gift Westin affären och drev den till slutet av 50-talet då affären slutgiltigt upphörde. Benämningen på affären och poststationen var ”Hytten”.

13. I en fastighet intill Hällenylands station drev familjen Bäckström under några år på 30-talet affär. Sortimentet var litet och upptagningsområdet var också litet, varför rörelsen lönades sig dåligt och lades ner efter några år.

By

14. Valle Lindberg drev en liten affärsfilial i By inrymd hos Duvenbergs. I början av 40-talet övertog Hugo Duvenberg affärsrörelsen och överlät den i sin tur 1944 till Hilding och Hulda Bystedt. De hade affären en tid hos Duvenbergs men byggde snart en fastighet med bostad och affärslokal mitt i byn där de drev affär, bensinmack och taxirörelse till 1967.

Hulda berättar att de som bodde i byn respekterade öppettiderna, vilket sommargäster och andra tillfälliga kunder inte alltid gjorde. Det var dock trevligt när sommargästerna kom, kundkretsen utökades och också sortimentet. Man tog hem färskpärer, mjölk, fil och andra mjölkprodukter. 

I övrigt omfattade sortimentet det mesta, hästskor, hästskosöm, liar, brynen, värpfoder, textilier.

Allt beställdes över disk och när Algot(Jacke) Godin kom in kunde han säga: -”Nu ska ja ha en kôrvstomp”

Kvitto på inköp till sammankomst på Bygdegården 1946

Skedom

15. Gunhild och Rune Edholm öppnade 1976 Häggdångers första  och kanske och sista snabbköp i sin ombyggda ladugård. Affären gick bra under somrarna då alla sommargäster kom för att handla. 1982 upphör affären då Rune blev pensionär.