Kallbäckens avrättningsplats

Belägen i Häggsjö by på gränsen mellan Ångermanland och Medelpad, betjänade hela Västernorrland som avrättningsplats fram till 1866

Före 1770 låg tingslagets avrättningsplats i Hårsta, Säbrå. I 1770-års kronofogdebrev i Säbrå anhåller Hårstabönderna om att avrättningsplatsen skall flyttas från Hårsta och den 31 augusti 1770 beslutar Kronobefallningsmannen Matthias Lodin att avrättningarna hädanefter skall ske vid Kallbäcken,vid landskapsgränsen

Tyvärr finns inga exakta uppgifter på hur många som avrättats vid Kallbäcken. De som avrättades begravdes ofta vid avrättningsplatsen, annars i sin hemsocken, dock utanför kyrkogårdsmuren. De fick liksom självspillingar inte begravas i vigd jord.

Inför en avrättning strömmade folk till från alla håll och avrättningarnavar alltid offentliga. Ett syfte med detta var att brott skulle vara avskräckande

Vid avrättningen bildades ett mänskligt staket av ca 100 män som var och en medförde en tre alnar lång stör. Det var män från angränsande byar och många historier lever kvar om hur sista avrättningen gick till.

 - " Det var på 60-talet. Då avrättades vid Kallbäcken två personer. Min far var med och stod i spetsgården. Då huvudet föll av den dödsdömde kom där fram flera stycken med små flaskor, som de tog blod i. Det har varit den tron, att om en, som har fallandesot, får så pass som tredroppar blod från en livdömd, så skall han bli frisk. Den sjuke skulle tredagar å rad ta in tre bloddroppar varje dag. Det blev nio droppar och de skulle motsvara de nio hammarslagen vid frälsarens korsfästelse."

Den sista avrättningen vid Kallbäcken

När Västernorrlands läns sista avrättning sker 1866 vid Kallbäcken blir det Gävleborgs läns skarprättare Anders Lund som beordrades att utföra avrättningen. Anders Lund var 74 år gammal och hade med sig sin svärson Jonas Persson från Bollnäs som biträde. Det blir Jonas Persson som provar på skarprättaryrket för första gången som verkställer den sista avrättningen i Norrland

En skarprättare var anställd av länsstyrelsen och hade en fast årslön.Till detta kom en extra ersättning för varje utförd avrättning. Under andra hälften av 1800-talet var denna summa 10 riksdaler riksmynt.

Skarprättarn och hans svärson bodde hos Erik Larsson i Häggsjö som hade gästgiveri, och enligt vad som sägs skall stupstocken ha förfärdigats på logen kvällen föreavrättningen av svärsonen och Erik Larssons 12 årige son Lars. Gästgivaren och skarprättaren hade fullt upp med att hålla vägen öppen till avrättningsplatsen, eftersom det blev ett väldigt snöväder i februari 1866

Skräddaren Petter Hedin från Stavre by i Ljustorp var den siste som avrättades. Han hade mördat Barbara Christina Bjelkström. Christina och hennes man torparen Lars Nyberg levde i ett olyckligt äktenskap och Lars hade även en älskarinna i en grannby. Efter övertalning gick Petter Hedin med på att mot 25 riksdaler i ersättning döda Christina. Han skulle få tillgång till sk lönnkrut. Använde man sådant krut ansågs det omöjligt att spåra den som avlossat skottet. Den 2 maj 1856 sköt han Christina med en lodbössa med ett skott på närahåll som gick rakt genom hjärtat

 - "Petter Hedin kom till avrättningsplatsen tillsammans med fångpredikanten som läste Fader vår och Välsignelsen. Hedin knäppte sina händer och bad en bön, tog av sig rock och halsduk, varefter han tog fram en näsduk ur fickan som han gav till länsmannen. Man band för hans ögon, han knäböjde för sista gången, lade sig på  stupstocken och inom ett ögonblick var huvudet skilt från kroppen"

Några andra som avrättats vid Kallbäcken

Den första avrättningen vid Kallbäckens avrättningsplats skedde 12 september 1770 då Olof Jonsson och Eric Michelsson avrättades för mord på Michel Ersson. Männen halshöggs med yxa och steglades

Sara Nordin

Den 14 november 1860 avrättades Sara Nordin 39 år Gallsäter då hon giftmördat sin man P Zetterlund

År 1853 skulle Sara Brita Olofsdotter från Hof, Häggdånger, även kallad Söderströmskan, ha avrättats för giftmord. Hon hängde sig emellertid i fängelset. Hon skulle ändå fraktas till Kallbäcken för att grävas ner där men det är osäkert om hon kom så långt då de som lejts att frakta henne försökte sänka henne i en vak vid Gådeå. När hon flöt upp trampades hon ner i snön för att slutligen(?)fraktas till Kallbäcken. Det sägs att en man från Öje tog hand om huvudet och förvarade det på sin kammare. Han var trollkarl och gick in på kammaren och rådfrågade Söderströmskan när han stod inför ett svårlöst problem