Under över 40 år var Sigfrid Eriksson lärare och kantor och slutade sin anställning 1960.
Andra lärare som tjänstgjorde under många år var Ebba Nordqvist och Ivar Åsén. Ebba Nordqvist, småskollärare, kom som Ebba Esmerald under 1920-talet till Malvikens skola, och gifte sig med sonen i huset där skolan bedrevs. 1947 upphörde skolan i Malviken och Ebba flyttade med sina elever till Kyrkskolan.
Ivar Åsen var folkskollärare och bodde i en tjänstebostad nära skolan.
Skolan har vid många tillfällen varit nära att dras in på grund av för få elever. Idag 2017 är skolan fortfarande kvar och har bra rekrytering då förskolan har 26 barn.
Mellan 1936 och 1948 skulle alla Sveriges skolor införa en sjunde klass. Innan dess kunde man gå i "fortsättningsskola" som bestod av både teoretisk och praktisk undervisning fördelad på två år.
När engelska blev ett obligatoriskt ämne blev det problem. De lärare som fanns i Häggdånger hade utbildats under den tid när tyska var världsspråk och kunde inte alls engelska. Detta löstes genom att kalla in extra lärare, men oftast genom att man hade undervisning via radion. Från Sveriges radio kom även proven. Många gånger hade eleverna mycket bra resultat på engelska prov, men det berodde ofta på att man sprättat upp kuvertet med facit och tjyvtittat.
När man pratar skolminnen minns man även det som inte fungerade så bra. Det var mera tur än skicklighet om en lärare var bra pedagog. Pedagogik var inget som man lärde sig på lärarseminarier och många minns med fasa det evinnerliga tragglandet med psalmverser och vilka straff som utmättes om man inte lyckats lära sig alla strofer.
Det var även obligatorisk morgonbön och avslutning med bön innan stolarna ställdes upp på bänkarna för att städningen skulle göras enklare
Man hade välskrivning och skrev med bläckpennor som doppades i bläckhorn. Det var lätt att bläcket flöt ut i ”plumpar” och Sigfrid ”Sippe” Eriksson som var mycket duktig på att teckna gjorde gärna om ”plumparna” till olika figurer och gjorde på så sätt spe av eleverna.
Men han hjälpte också de elever som inte var så bra i teckning när fars- och morsdagskorten skulle göras. Var man en snäll elev kunde man få en ram med guldbläck på sitt kort.
Sippe var en flitigt anlitad textare av födelsedagsadresser och andra kort där han fick använda sin konstnärliga ådra.
Matmamma och den som förestod matbespisningen var under många år Signe Vestling
Ovan två utdrag ur Signes noggrannt förda bok med matsedlar från 1954 till 1958
