Så här skriver Christina Malaise(född Björner):
Fotet är taget bakom vårt gamla kokhus/nuvarande stuga, och det är vår sjöbod!
När jag som barn var där nere på söndagsutflykt med traktor och vagn var sjöboden en häftig och lite spännande byggnad att klättra omkring i. Som jag minns den, så var den nog inte i bästa skick
Bilden nedan är tagen någon gång mellan 1920 och 1930
År 1905 den 27 februari fanns en notis i Västernorrlands Allehanda med denna nyhet: "Västernorrlands läns första torvströfabrik kommer inom kort att anläggas vid Åvike bruk".
Denna torvströfabrik låg vid tegelbruket men torvtäkten låg inte på brukets ägor. Bränntorven hämtades från en myr som man kallade "bränntovmyren". Var den låg och vilket namn den har idag har inte gått att få fram. Torven som skulle rivas till torvströ och pressas till balar togs upp på Simonsmyra eller Muggärdsmyran som den heter idag. Det är troligt att marken där myrarna ligger idag som är inom Häggdånger under den här tiden tillhörde Åvike bruk. Torvströfabriken upphörde i samband med driften vid tegebruket upphörde.
När bruket anlades 1905-1906 av Essviks AB och förestods det av en disponent som hette Viktor Emanuel Forsgren. Teglet tillverkades av sand, kalk och vatten. Sanden fanns i obegränsad mängd på platsen runt om fabriken. Kalken kom med lastfartyg från Slite på Gotland. Den lagrades i ett stort kalkmagasin. Därifrån gick den med elevator till "blandningen", som sköttes av en finne med namnet Jansson. Jansson hade alltid blyskor på sig på arbetet, eftersom det inte var något annat som stoppade den frätande kalken.
Tillverkningen av teglet gick helt maskinellt. Den färdigblandade massan transporterades också med elevator fram till "pressbordet", där stenarna formades. Pressbordet bestod av en stor, ca 2 500 kg tung pjäs, där en vågrätt liggande roterande gjutjärnsskiva med formar för stenarna var det viktigaste. Sex man stod under tillverkningen vid "pressbordet" och plockade för hand de 3 x 5 x 10 tum stora stenarna, som mycket försiktigt placerades på vagnar som gick på räls. Under arbetsdagens 12-timmarsskift hann man med att göra omkring 24 000 tegel.
Teglet torkades sedan under nattskiftet i en jättestor ångpanna av svetsade plåtar. Vagnen med tegel gick via rälsen gick ända in i ångpannan, där luckan stängdes med en traversanordning. För att hålla temperaturen uppe i denna stora torktub, eldade man under dagtid med torv från eget torvtag. Under nätterna eldade man med ved.
Teglet exporterades och utskeppades på en specialbyggd pråm. Det påstås att fabriken i Husum ska vara byggd av tegel från bruket. Kvaliteten kritiserades då man använde torkning i stället för bränning av teglet, vilket gjorde teglet mindre hållbart.
Tegeltillverkningen pågick från maj och in i oktober, eller så länge sanden inte var frusen. Man sysselsatte då omkring 50 man, medan man under vintern bara var ett fåtal som sysslade med reparations- och underhållsarbeten.
Tillverkningen lades ner i slutet av 1920-talet, och 1928 revs anläggningen. Torkugnstuberna såldes till firma Brovén i Stockholm, dit de fraktades sjövägen.